The Cry of the Owl (2009)

Ännu en film där dvd-omslaget spottar ut en helt annan engelsk titlel istället för filmens originalnamn. The Cry of the Owl blir istället….The Watcher! Snacka om att det känns som man har problem med tilltron till den här rullen.

Dessvärre visar sig det sig också i slutändan att det fanns viss rättmätig anledning till denna tveksamhet. Robert Forrester (Paddy Considine) söker lugnet mitt i en skilsmässa från sin fru. Han har lämnat storstaden, bor i ett litet hus i ett mindre samhälle och jobbar som någon sorts industridesigner. Den gode Robert har uppenbarligen dock vissa problem med sitt psyke, och botar detta bla genom att i hemlighet stå och glo på en kvinna boendes i ett stort hus. I skydd av mörkret följer han alla hennes rörelser genom fönstren, tills han plötsligt en natt blir påkommen. Men istället för att ringa polisen inför dessa stalkerfasoner bjuder kvinnan, Jenny, in honom i köket på kaffe och samtal! Både Robert och jag som tittare hajar förstås till och misstänker genast att det inte riktigt kommer att gå som förväntat.

Uppstarten är faktiskt minst sagt intressant i den här historien. Ett förväntat förlopp tar en helt ny vändning, Jenny (Julia Stiles) dumpar sin nuvarande pojkvän och börjar dejta Robert som inte riktigt kan värja sig mot Jenny´s påflugenhet, trots att han nog egentligen bara vill vara för sig själv. Problemen hopar sig än värre när ex-pojkvännen försvinner spårlöst och Robert blir synnerligen misstänkt för att ha något med detta att göra…

Men…trots en lovande historia som tar avstamp i en roman av Patricia Highsmith, skruvad till ett modernt snitt, får man inte ut speciellt mycket av den här upplevelsen. Inte lika mycket som jag skulle vilja. Även om alla upplagda straffsparkar finns där och svängiga twistar hoppar fram och tillbaka blir det anmärkningsvärt känslokallt och anonymt. Lite grann som man inte bryr sig om hur det ska gå, fast ändå vill man se hur det slutar. Visst, spänningsmoment och villospår vävs in (nästan lite pliktskyldigt)…men det tar liksom aldrig fart.

Vad är det då för fel på filmen? Tja, egentligen inget. Storyn rullar på, ingjuter dock inga större känslor men följer den uppställda mallen. Produktionen känns rätt stabil, miljön är lite dassigt glåmig. Den lilla staden blir så anonym som storyn antagligen vill att den ska vara. Personer kommer och går in och ut ur handlingen. Visst medlidande med Robert kan skönjas och Paddy Considine gör en rätt ok tolkning av en snubbe som bara…är…och känner sig rätt nöjd med det. Julia Stiles har aldrig gjort något större intryck på yours truly och gör heller inget för att förändra det här, trots att hon kämpar för att spela den labilaste av labila.

The Cry of The Owl har på något sätt alla de rätta förutsättningarna men dukar under i en stor anonymitet och känslofrånvaro. Trots att manuset gör sitt bästa för att twista oss mynnar slutet ut i ett litet besviket ”jaha”. Godkänt men inte mer.

”What would you do if someone was watching you?”

3 kommentarer på “The Cry of the Owl (2009)

  1. Jag blir mest lite nyfiken på hur det kommer sig att du satte dig och såg just den här filmen? Den känns liksom väldigt anonym i alla avseenden.

    Gilla

  2. Jomen det ingår ju i den ständiga livsuppgiften som filmskådare…att undersöka okända alster som dyker upp här och där…ibland kan det ju vara riktiga pärlor. 🙂

    Dock inte här.

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.