Red Eye (2005)

Ibland behövs det inte så mycket för att en historia ska bli rätt underhållande. Inte ens en längre speltid.

Wes Craven vet antagligen vid det här laget i karriären hur man sållar i floran av idéer och uppslag som ramlar över en, vad som kan tilltala och möjligen gå hem hos en filmtörstande publik. Historier om utsatta, enskilda, individer vars agerande kommer att få konsekvenser på ett större plan torde ha varit populärt att skildra sedan Hitchcock  fulländade denna stil i sina glansdagar.

Här nu en historia om den unga kvinnan i karriären som kommer att få visa upp mer jävlaranamma än hon möjligen trodde att hon hade inom sig. Lisa (Rachel McAdams) har varit på släktbegravning i Dallas, och för att hinna hem till det väntande jobbet som uppskattad hotellmanager i Miami tvingas hon ta det gryningstidiga flyget det s.k. ”red eye”. Inte blir det bättre av att hon inte direkt gillar att flyga, men det hela vägs upp en aning av hon får platsen bredvid den trevlige Jackson (Cillian Murphy) som effektivt charmar reservationen av Lisa.

Storyn är förvånansvärt enkel så här långt, nästan lite alldaglig och familjär. Craven och manuset låter oss dock strax ana att bistrare tider väntar när Jackson visar sig vara en psykopatisk hitman som har en plan med Lisa, vilken inbegriper att hon under hot om vedergällning mot hennes far får order om att göra precis som Jackson säger. Den förut så avslappnade stämningen är alltså på ett litet kick förbytt till rena obehagligheter när det visar sig vad Jackson har för illavarslande planer i tankarna.

Trots sitt enkla och nästan simpla upplägg blir det riktigt spännande. Sidostoryn och orsaken till Jackson´s agerande matas fram med små bitar i taget, men känns inte som det viktigaste i berättelsen. Istället är det hur Lisa hanterar situationen och försöker hitta på en lösning på det oerhört begränsade utrymmet de befinner sig i. McAdams är riktigt bra som kvinna i nöd som till slut inser att det bara finns ett sätt att lösa problemet, genom att lita på sin egen instinkt och bli en donna med driv i. Cillian Murphy har jag ett gott öga till lite allmänt så där och det är jäkligt underhållande att se honom i en roll där han får frammana lite psykotiska drag som blandas med en inneboende charm.

Red Eye leker med spänningen, rätta val och att allt sker i precis rätta ögonblicken. Utgången mellan envigen hos Lisa och Jackson har betydelse för den större handlingen, men det är hos dessa två fokuset tacksamt nog ligger. Även om historien möjligen kan lastas för lite ologiska inslag håller Craven det lätt, okomplicerat, intensivt och actionbetonat under den korta speltiden. Filmer i  nästan-realtid kan vara nöjsamma när rätt förutsättningar ges. Som här. Ibland blir det simpla det underhållande.

“Sometimes bad things happen to good people.”

5 kommentarer på “Red Eye (2005)

  1. Gillar Murphy och upplägget men precis som i Air-force one binder historien ris år sin egen rygg. Om nu Jackson är så himla ond borde han ha fixat det hela i en handvändning. Sätt i gång och tortera gisslan m.m. Då filmen ganska snabbt avsöljar att detta inte kommer att sk dör spänningen, tyvärr. Två filmer som klarar av en sådan här historia bättre är Nick of Time och Trapped men filmen är sevärd om man gillar Murphy.

    Gilla

  2. Jag tror att både det här manuset och det i tex Air Force..faller under den oskrivna regeln i Hollywood att the bad ass inte kan vara FÖR brutal, då skulle hjälten aldrig kunna få den lilla chansen att kunna komma in i matchen och börja slå tillbaka…

    Nick of Time och Trapped är definitivt bättre, det håller jag med om.

    Gilla

  3. Har faktiskt lite svårt för Murphy, det är nåt med hans sätt. Tycker t ex att han inte funkar som skurk Batman Begins. Sen vet jag inte om jag kanske inte är ett superfan av filmer som utspelas på flygplan. Tåg är en annan sak, de stannar vid stationer, man kan gå genom alla vagnar, upp på taket. Flyg då är man liksom där i sitt säte. Tror att United 93 kan vara den bästa jag har sett. Fast din recension här ovan talar för att jag kanske ska se Red Eye.

    Gilla

    • …annars är just den klaustrofobiska känslan i ett flygplan rätt tacksam ur manussynpunkt. Rätt mycket ändå man kan hitta på att utsätta personerna för… 🙂

      Ge den en chans vetja!

      Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.