Att beskriva mat i filmsammanhang kan ofta (inte alltid) vara lika vibrerande spännande som att se huvudpersonerna gå på toaletten. Och hur ofta sker det liksom? Kom igen, jag vet såklart att det finns en hoper rullar som mer än väl beskriver både matlagning och själva ätandet. Men utslaget på alla dessa filmår måste väl mat ändå förpassas rätt långt ned på den där listan på vad rollfigurer oftast ägnar sig åt under filmens speltid…eller kanske inte? (och ni har säkert en massa sköna exempel på just det..!)

Elvis skäms inte för sig och lastar tallriken full!

Att äta på film, för det är den approachen jag kör idag, funkar naturligtvis som yttersta syfte att på något sätt driva handlingen framåt i bästa fall, i annat fall kanske för att visa en avslappnad karaktär som beter sig som folk mest. Hungrig blir man ju som människa liksom. Normalt sett är ju annars ätande på film inget man lägger så enormt stor vikt vid under säg två timmars speltid, det finns ju så mycket annat som ska klämmas in där. Däremot kan visst ätande på film i kombo med en intensiv dialog eller en mustig visuell omgivning plötsligt passa som hand i handske.

Att dyka ned i filmfloran och spotta fram exempel på både det ena och det andra skulle naturligtvis ta alldeles för lång tid här, istället ska jag fiska upp två filmiska exempel som alltid, ALLTID, dyker upp i skallen när man nämner ätande och film. Inte för att det på något sätt är mästerliga scener eller väldigt mycket mat inblandat.  Nej, istället handlar det här om snabbmaten…hur plötsligt den simpla och bespottade snabbmaten får ett sorts romantiskt (j-vligt udda jag vet…), och nästan njutbart skimmer över sig. Löjligt egentligen. Jag menar..snabbmat..!

den lille legenden kör en annorlunda variant

Själva ögonblicken som sådana har ju naturligtvis fångats på film ett OTAL gånger, och frågan är ju vad som gör dessa exempel så väldans framträdande i The House of Flmr..? Ja jag vet egentligen inte. Men misstänker att det helt enkelt handlar om att det är scener som förutom matdetaljen också innehåller både inslag av lättsamhet, scensnygghet och ett antal karaktärer att vilja identifiera sig med. En sorts skön samklang av diverse ingredienser alltså. Inte alltid lätt att förklara, men å andra sidan..varför måste man ha vattentäta orsaker till vissa sinnestillstånd…?

Här nedan har vi då två fina exempel som alltså får illustrera min tolkning av dagens tema Mat, och om inte annat så får dessa scener mig alltid (oftast) att bli rätt så sugen på denna förhatliga snabbmat…
Joråsåatt!

Dödligt Vapen 2 (1989)
Hjältarna Riggs och Murtaugh sitter ”barnvakt” åt fixaren och sköningen Leo Getz (Joe Pesci), de tre gamängerna bestämmer sig för lite drive through-käk en regnig kväll i bilen…och så går det som det går. I en jäkligt underhållande film är det här ett finfint exempel på den kvicka dialog som lite genomsyrar hela rullen.
Varje gång vi handlar på drive through här i Svedala ringer Getz ord i mina öron….

Ocean´s Eleven (2001)
Rusty (Brad Pitt) och gänget ägnar sig åt listigt planerande och murriga strategier…och märkligt nog tycks den gode Brad hela tiden gå runt och småäta på något! Lite udda kanske om man börjar fundera på det…men visst ser det gott ut…!

OCH….

…hasta nu som vanligt över till de andra bloggisarna i gänget och kolla in deras bidrag:

Except Fear
Fiffis Filmtajm
Filmitch
Filmmedia
Filmparadiset
Fripps filmrevyer
Har du inte sett den?
Jojjenito
Mode+Film
Rörliga bilder och tryckta ord
The Velvet Café