Hush (2008)

Engelsk lågbudgetthriller som ger sig fan på att pytsa ut typ lite Duellen-vibbar.
Eller försöker i alla fall. Oh yes, we have seen it before.
Å andra sidan behöver det ju inte vara dåligt för det. Fast det blir ju sällan asbra.

Zakes (William Ash) susar fram längs den stora motorvägen M1 i sin högst alldagliga bil. Regnet vräker ned denna ovädersnatt och med sig i bilen har han flickvännen Beth (Christine Bottomley). Zakes åker uppenbarligen runt till diverse bensinstationer längs motorvägen och sätter upp reklamaffischer. Lite oklart varför. Kanske har han bara ett sunkigt deltidsjobb.

Spänt läge mellan paret, harmonin i förhållandet är inte det bästa. Ett möjligt uppbrott på gång då Beth anser Zakes vara en rätt oansvarig och slackig typ som inte har några större planer i sitt liv. Illavarslande.
Av misstag råkar så Zakes missa en avfart, tar en rövare och håller sånär på att krocka med en vit lastbil. Ilskna signalhorn och snart dundrar den stora lastbilen om i någon sorts racervrede och lägger sig precis framför Zakes. Plötsligt far ena lastdörren upp och en blixtsnabb glimt av en bunden och blodig kvinna syns!
Eller var det bara inbillning?

Zakes vet dock vad han tyckt sig se, och snart förvärras det hela av att Beth plötsligt försvinner när paret stannar till vid nästa bensinstation. När Zakes kommer ut från stället är hon puts väck. Borta som i frivilligt avvikande eller kanske under tvång…?
Och varför tycks det som om den mystiska lastbilen plötsligt bara dykt upp?

Här drälls inte med backstorys i onödan. Pang på bara. Snart är Zakes indraget i galenskaper han inte riktigt hade räknat med. Svårigheten blir bara att övertyga andra om att dels han såg något i den mystiska lastbilen, och att hans flickvän försvunnit bara sådär. Och inte var de direkt sams med varandra heller.
Trovärdighetsproblem för vår huvudperson således.

Historien berättas rätt rakt upp och ned. Det är mörkt och murrigt och rätt avskalat. Bra signum hos brittiska thrillers. En och annan liten halv-tvist trycks in under speltiden på runt 90 minuter. Annars är det rätt mycket business as usual i historien som inte bjuder på några sensationella vinklingar direkt. Vi vet naturligtvis, liksom den olycklige Zakes, att det hänt Beth något och att den mystiska lastbilen i allra högsta grad är inblandad. Det blir traditionellt smygsmyg och trixande i manuset för hjälten.

zakes ångrade att han kritiserat snubbens hoodtröja…

Vägen fram till upplösningen är således rätt ordinärt staplad med de sedvanliga oväntade hindren att bestiga. Finalen kommer raskt och blir något av filmens antiklimax kanske. Lite synd på en rätt intressant setup i den engelska landsbygden.

Hush gör väl vad den ska för stunden. Oroar, förvillar och förbryllar. En liten stund. Sen handlar det mest om på vilket sätt huvudpersonen ska lyckas lösa problemet. Ingen story som stannar kvar i minnet om man säger så. Habilt mellanmjölksverk av alla inblandade i en historia som lika gärna kunde varit en tv-deckare på fredagskvällen. Sådana man egentligen kan somna till utan att få dåligt samvete.
Lovande början. Sämre slut.

En kommentar på “Hush (2008)

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.