I dagens bidrag till den gamla beprövade ”horror-thriller”-genren tar vi oss återigen till Louisianas träskmarker.
Bara det värt en liten rysning i sig.

Vi har alltså stackars Jessie (Sarah Snook) som råkar ut för en läbbig trafikolycka, kärleken omkommer och Jessie hamnar på sjukan. När det blir dags för utskrivning återstår inget annat än att kontakta den enda levande släktingen, pappa, som bor ensam i det stora kusliga mansionet ute i träsket och inte direkt funnits i Jessie´s vuxna liv. Att Jessie och fadern inte har något naturligt kontaktsätt mot varandra är dessutom en rejäl underdrift.

Upplagt för kusligheter i träsket således, och dagens manuspapper gör nog sitt bästa för styra in på just den vägen. Fadern (David Andrews) gör SITT bästa för att se tjurig och tvär ut samtidigt som han inte direkt är Mr Konversation. Och Jessie i sin tur får plötsligt span på ett gammalt videoband som hennes sedan länge döda mamma spelat in till henne på den tiden man fortfarande använde videoband.
Javisst, sååå länge sedan!

badkaret. stabil ingrediens i filmrysligheter.

”Som vanligt” i storys av den här typen ”råkar” vår protagonist ut för saker som naturligtvis skulle ha fått en annan att ändå fundera på ett par hotellnätter inne i stan…men Jessie blir bara nyfiken och gräver vidare. Och tur är väl det, för henne kanske,..då mörka skuggor och lurkiga minnen från förr gör sig påminda. Plus lite hederlig mumbojumbo från det osande och mystiska träsket runt husknuten.

Ganska ordinär rulle, egentligen, som vinner på sin huvudrollsinnehavare Snook som känns både trovärdig och stabil i rollen. Inte direkt skrämmande, mer ett murrigt drama och krimmare på samma gång…med ett par små klyschiga hoppa-till-effekter intryckta förstås. Och som sagt, varje film som har ett träsk utanför husdörren…känns alltid lite obehaglig.

Inte helt bortkastad tid att se denna.
Småspännande för stunden. Godkänt.