Vi dräller oss kvar lite i den smutta rysarvecka som just passerat i och med Halloween-högtiden.
Det blir ju lätt så när man klämt ett koppel rullar som gärna vill pocka lite på uppmärksamheten.

Idag kallas ”överspelet” Nicolas Cage in i huvudrollen som litteraturprofessor i New York. Bara en sån sak!
Privat lever han det lyckliga livet, townhouse, fru och barn och en förestående ny tjänst som innebär både uppmärksamhet och säkert lite mer pluringar i lönekuvertet.

Dags också för den traditionella Halloween-paraden och högtiden i stan, och klart vår man Mike (Cage) knallar dit med junior för att uppleva det hela. Och KLART att det skiter sig ganska rätt snart!! (kom igen…det är ju ändå en liten salongsrysare vi har här…inte puttinutt-drama). Grabben försvinner, bara sådär! En sekunden tittar han storögt på festligheterna, i nästa kan Mike för sitt liv icke hitta sitt barn! Puts väck! Otäckt såklart! Stor katastrof och en tillvaro som rämnar likt ett korthus.

Nu vore det ju icke en ryslighetsfilm om den inte ganska snart låter oss ana att det kanske ändå är andra, lite mörkare (och spökiga) krafter i görningen. But of course. Vad är det till exempel för mystiska skuggor över staden? Och vad är det för gammal legend från ”den gamla världen” som det viskas om?

kobojsaroutfit på en Halloween-parad!??! på en vuxen man!?!

Den lite otippade (kanske) tyske regissören Uli Edel satsar på en förvånansvärt underhållande mix av olust, salongsrysligheter och Nic Cage som känns både lite nedtonad och rätt ”normal” i sitt agerande. Sarah Wayne Callies (The Walking Dead) sparrar så gott hon kan som den plågade hustrun, vilken lika mycket förebrår Mike för det som hände..som hon tycks ge upp och försöker hitta fotfäste i tillvaron. Men ge upp finns alltså inte i Mike´s värld.
Han är övertygad om att sonen lever…och SKA bara lösa mysteriet!

Vilket vi också får göra om vi hänger med på resan till finalen.
Och varför inte.
Räkna inte med några himlastormande upplevelser, rysligheterna är inget du skriver hem om, finalen kan säkerligen i vissa läger beskrivas som utflippad…men vad tusan…allt som allt är det lite trivsamt underhållande.

Jag är mest nöjd med att vår man Cage studsar tillbaka lite från den senaste tidens katastrofer han varit med i!

I filmpoddens avsnitt 8 gaggar vi mer om dagens rulle, och förklarar (så gott det går) varför Cage faktiskt inte misslyckats helt med sitt filmval den här gången. Och också om dagens minst sagt märklige (vad gäller karriärval) regissör!