Overlord (2018)

Andra-världskriget-röj. Med en touch av rysligheter. Jorå, men sånt har man ju sett tretton på dussinet genom åren. Alla med den röda tråden att det oftast är rejäla B- eller C-produktioner. Här har Hollywood, och i synnerhet inte helt okände J.J. Abrams, sällat sig till producentleden och skyfflat in dollars. Vilket märks direkt. Plötsligt kvalar produktionen kanske till och med in på A-filmslistan. Natten före D-Dagen. En grupp jänkare är på väg i flygplan in över Frankrike, en liten förtrupp som har till uppgift att slå ut ett viktigt radiotorn i en liten fransk by. Och det måste ske innan gryningen nalkas och den Stora Invasionen sätter igång. Saker går (såklart) snett nästan direkt. Halva styrkan stryker med, och en liiiten grupp smyger vidare mot den lilla byn. Och där försiggår minsann skumma saker! Nazisterna håller till en slottsliknande byggnad med en massa otrevliga källare och kulvertar. Mystiska experiment utförs, oftast på den stackars bybefolkningen. Upp till filmens hjältar att fixa både radiomasten OCH sätta stopp för hemskheterna som utspelas. Extra hjälp fås av rättrådig och beslutsam ung tjej boendes i byn.

Rätt trivsamma knappa två timmar ändå. Stabilt hantverk, usla nazister, gott om eldstrider och röjig action i märkliga katakomber och skumma utrymmen. Zombieliknande dårar som lurar i mörkret. Ingen film du ska sitta och fundera på alltför mycket. Bara att hänga med på ”äventyret” en stund, och konstatera att ibland funkar kombon andra världskriget och skräckelement bra ihop (eller..ja så mycket skräck kanske det inte är dårå…men iaf.) Inga superstars i rollistan (Kurtan Russells grabb Wyatt Russell tar kommandot som ledare) och ibland är ju sånt rentav på pluskontot. Inget för historieböckerna, men väl underhållande för stunden. Ser snyggt ut.