Flmr´s Topp/Flopp 2011!

Sent omsider hittade väl iaf en lista in här på bloggen också dårå.
Som vanligt hann jag inte alls med att se allt nytt som kom under detta år, mycket av de ev godsakerna ligger kvar och väntar i högen.

En lista som denna får då naturligtvis istället baseras på det utbud av filmer jag sett under 2011, nya för mig, vare sig de är från just 2011 eller 2001.

Tio kanoner i the House of Flmr och 5 riktigt räliga rackare.
Listade utan någon särskild inbördes ordning och du som vill veta varför de finns med här klickar som vanligt på titlarna.

10 FlmrToppar 2011:

1. Toy Story 3 (2010)
– Snygg, rolig och fantasifull. Som alltid ett tekniskt mästerverk som lyckades med konststycket att avsluta hela sagan rörande värdigt.

2. True Grit (2010)
– Mer drama än western, men den genrefrälste blir inte besviken. Bridges är myslysande, dialogen karg och humorn svart. En tung Coen-produkt.

3. Crazy Heart (2009)
– Sevärt och lågmäld med både humor och trassligheter. Bridges igen och det är nästan omöjligt att inte charmas av hans föredetting till karaktär. Underhållande från hästjazzens bakgård.

4. Black Swan (2010)
– Tät, mörk, mystisk och framför allt obehaglig. En av de filmer jag kanske satte aningens för lågt betyg på första gången jag såg den. Fångar precis den stämning den är ute efter. Portman grymt bra.

5. The Kings Speech (2010)
– Lysande drama som verkligen engagerade och fick mig att gå och fundera i flera dagar efteråt. När brittiska filmer verkligen går in för det är de antagligen oslagbara vad gäller drama och utförande. Plus att man fick en liten historielektion av bara farten!

6. Blue Valentine (2010)
– Filmen som kändes länge i hjärtat. Och som en klump i magen. Man vill ju så gärna att det ska fixa sig för dem. Oslagbart skådespel och verklighetstroget. Stort.

7. Den andra systern Boleyn (2008)
– Fräsigt kostymdrama med murrigt manus om svek, passioner och kärlek. Återigen ett litet nedslag i engelsk historia, låt vara aningens fantasifullt tvistad, men både spännande och engagerande. Lysande skåspel på alla fronter.

8. Let Me In (2010)
– Imponerande version som slår originalet rejält på fingrarna enligt moi. Både skrämmande och med full koll på det dramatiska som vår svenske författare var ute efter i romanen. Skillnad mot svenskversionen? Tja…det skrämmande är mer skrämmande till exempel….

9. Huvudjägarna (2011)
– Full fart från Norge. Och vilken smällkaramell sedan. Snygg action, bra driv och så denna humor…Norgehumor på ett positivt sätt…?

10. Drive (2011)
– Läcker noirkänsla som satt i länge. Gosling perfekt i rollen som fåordig hjälpare. Drama med explosiva actiondelar som sannerligen inte skäms för sig.

5 FlmrFloppar 2011:

1. Machete (2010)
– Vissa grejer funkar helt enkelt inte på mig. Som detta. Att bygga ut en (iof rätt festlig) fejktrailer till en hel film. Efter fem minuter blir det långtråkigt och då hjälper det inte att stoppa in kända ansikten i rollerna.

2. Hobo with a shotgun (2011)
– Återigen, rätt roliga och tramsiga fejktrailers bör få vara just det…trailers. En liten positiv suck för Rutger Hauer, denne lebeman, annars är det rejält kasst. Superkasst faktiskt.

3. Green Lantern (2011)
– Boooooring!

4. Sucker Punch (2011)
– Vilken störtdykning. Från att ha varit sååå nyfiken på den ville jag bara stänga av i ren tristess. Varför gjorde jag inte det?

5. Shark Night (2011)
– Det går liksom inte att göra hajfilmer efter typ…1975! Så är det bara.

Joråsåatt!
 

4 kommentarer på “Flmr´s Topp/Flopp 2011!

  1. Roliga listor! Håller med om många av filmernas storhet, i synnerhet din topp 3. Du har sett många fina dramer och såna gillar jag lite extra mycket.

    Gilla

  2. Intressant lista med en bra blandning (säger jag som väl inte ens sett hälften av dem…) The Other Boleyn Sister är jag väldigt nyfiken på, mest för att man inte hört lika mycket om den som de andra.

    Och att vidareutveckla lustiga trailers till långfilmer gick tydligen inte hem hos dig 😀

    Gilla

  3. Roligt lista kan hålla med om de sista tre på flopp listan. Tyckte att både Hobo o Machete var ok men absolut inga mästerverk. Och visst är den amerikanska versionen av Låt den rätte… så mycket bättre än Alfredsons sömnpiller.

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.