Gamer (2009)

I grunden en intressant plot med ett stökigt, rörigt och osympatiskt utförande.
Första kvarten av filmen ger mig snurrig huvudvärk där klipparen verkar ha gått på speed och på ett hysteriskt sätt lotsar oss igenom inledningen. I en framtid nära dig låter man dödsdömda fångar delta i ett sorts liveaction-rollspel där det gäller att ta sig runt en bana och skjuta ihjäl så många man kan, och dessutom undvika att själv bli förpassad till de sälla jaktmarkerna. Twisten med hela spelet är dock att deltagarna styrs via inopererade nanoceller (typ) i hjärnan, vilket alltså betyder att den tuffaste värstingen på slagfältet måste ta order av en bortskämd osnuten slyngel hemma i pojkrummet. Typ så.
Den tuffaste av dem alla i spelet heter Kable (Gerard Butler) och har bara ett par spelomgångar kvar innan han kan kalla sig en fri man igen. Om han lyckas överleva alltså. Kable är naturligtvis oskyldigt dömd och har räknat ut att något är skumt ute i verkligheten. Spelets uppfinnare Ken Castle (Michael ”Dexter” C. Hall) är en rälig Bill Gates-typ med en mörk agenda, trots sitt charmerande yttre, och har ingen tanke på att låta Kable överleva eller få sin frihet. Kable har dock helt andra planer.

Bakom den här effektgalna skapelsen står paret Neveldine/Talylor som tidigare spottat ur sig  de underhållande Crank-filmerna. Här tycker jag dock inte alls att de lyckas med samma bedrift. Filmen springer på och förvandlas till en tunn röra av filmvåld, hysteriska klipp och stela karaktärer, vilket också naturligtvis Crank 1 och 2 led av tidvis men där fanns ändå en färgstark berättarglädje med lite annorlunda vinklingar. Gamer hemfaller mer åt det dystra och ambitionen att vara för mycket popcornsrulle. Det är lite synd för någonstans under ytan kan man ändå ana en samhällssatir som kunde ha tagits tillvara på ett bättre sätt, men det känns som om filmmakarna inte har vågat förlita sig till storyn fullt ut, och istället öser på med besinningslös action, låt vara snyggt gjord. Men det finns också måtta på hur mycket jag som tittare orkar svälja. Gerard Butler gör precis vad han ska, kör på med samma ansiktsuttryck (bister och sammanbiten) genom hela filmen och blir på så sätt en oengagerande figur som jag inte bryr mig ett skvatt om. Desto roligare att se hur Michael C. Hall får spela ut och till och med överspela hela sitt register, som om han fattat att det inte går att ta det här på allvar. 

Gamer satsar allt sitt krut på överdrivet våld och yta. Och dessvärre inget mer. Personerna är dumt stereotypa och förutsägbara. Det värsta är att effekterna , våldet och all action till slut bara blir tröttsamt och verkar existera för sin egen skull, vilket gör filmen ointressant. Och då har jag inte ens gått in på den biten i storyn om hur Kables fru jobbar i någon sorts förvuxen Sims-värld med allt vad det innebär.
Joråsåatt.

Betyget: 1

2 kommentarer på “Gamer (2009)

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.