Ginger Snaps (2000)

Rysare eller pubertetsdrama? Varulvsskräck eller helt enkelt en ångestladdad ungdomsbetraktelse? Ja, det är inte att ge sig den på att allt är så självklart i den här kanadensiska varianten på rysligheter. Systrarna Fitzgerald passar inte riktigt in, har en udda stil, går sina egna vägar, undviks av de andra i skolan och fascineras av döden på olika sätt, mitt i den lugna och tråkiga villaförort de växer upp i. Tills den äldre Ginger en kväll blir överfallen och svårt biten av en..tja….kan det vara en varulv mitt i villaidyllen…?!

Ginger tillfrisknar galet snabbt men upptäcker att något händer i hennes kropp, något som kommer att få sin kulmen nästa gång det blir fullmåne. Regissören John Fawcett har tillsammans manusförfattaren Karen Walton konstruerat en historia som blir en ganska smart metaforisk film om utanförskap, att vara udda och framför allt om att växa upp som vilsen tonåring i dagens samhälle. De två systrarna har alltid gått sin egen väg, alltid tillsammans. Men när Ginger plötsligt genomgår en sorts inre förvandling och verkar upptäcka världen utanför deras egen, blir det också problem för den mer skygga och tillbakadragna av de två, Brigitte.

Saker ställs på sin spets och plötsligt hotas den lojalitet och samhörighet de två alltid känt för varandra. Brigitte är den som fattar vad som håller på att hända och försöker med alla medel hjälpa sin syster innan det är försent. Men vill verkligen Ginger bli hjälpt?

Till synes enkelt upplägg på historien men bakom dialogen och allt som syns i bild finns mer, jag har själv aldrig (av naturliga) varit tonårstjej i uppväxten men jag har en dotter på väg dit. Kanske är det här en del av alla de frågor att brottas med under de kommande åren, självförtroendet och känslan av att inte räcka till. Att behöva gömma sig bakom masker och olika sätt att vara.

Jag tror kanske att man kan välja olika sätt att se på den här filmen. Som en ren ytligt rysare med sina obligatoriska inslag och tillvägagångssätt enligt vissa normer som alltid finns uppställda i historier som denna. Eller också som det drama jag gärna vill ta till mig den som. Eller också läser jag helt enkelt in för mycket i historien. Fan vet.

Hur som helst är Ginger Snaps välspelad av de unga huvudrollsinnehavarna Emily Perkins och Katharine Isabelle och tillsammans fångar de den ångest inför händelsutvecklingarna som sker, både inom dem och rent fysiskt. Överraskande bra mix av äckel och ångestladdat mörker, där det mest dramatiska kanske ändå är vad som sker inombords hos de båda systrarna.

3 kommentarer på “Ginger Snaps (2000)

  1. Bra skrivet! Jag gillar verkligen att det finns så mycket att tolka och analysera i filmen, nästan för mycket ibland. Oavsett om man är intresserad av någon djupare förståelse eller inte tycker jag det är en underhållande film.

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.