The New Daughter (2009)

Det känns som att det mest uppseendeväckande med den här filmen är att se Kevin Costner i en nedtonad och lågmäld roll.

Spanjoren Luis Berdejo (REC) har styrt upp denna story om den ensamstående pappan med två barn som flyttar till det stora, ödsliga, huset på landsbygden. Och i sann rysaranda finns det naturligtvis en skum kulle en bit bakom huset som främst verkar ha en besynnerlig påverkan på den rebelliska dottern Louisa (Ivana Baquero).

Nog för att hon var komplicerad och sluten innan, men banne mig om inte saker förvärras ju fler dagar som avlöper i det nya hemmet. Costners pappafigur står, på sedvanligt filmsätt, aningen handfallen och osäker på hur han ska hantera sin ostabila dotter. Eller handlar det bara om den obliatoriska tonårstrotsen? Men även John (Costner) och sonen Sam (Gattlin Griffith) känner att det nog ändå är något konstigt med omgivningarna, och den historia som det stora huset bär på…

Berdejo låter Costner promenera runt och fundera på det som händer en ganska lång stund innan det blir arslet ur och lite handlingskraft visas upp. Som vanligt är upplägget i storyn att vi som tittare möjligen kan börja ana vad som händer, men helt säker kan man ju aldrig vara och därför serveras ett antal mindre (rätt små faktiskt) dramatiska skrämseleffekter av varierande grad.

Miljön är naturligtvis tacksam, även om historien stundtals lider av att man redan sett så många olustiga historier utspelas i samma typ av omgivning. På pluskontot är ju att det liksom inte går att misslyckas med uppsåtet som sådant. Baksidan är att det ligger farligt nära att upprepa redan genomförda grepp från andra filmer i genren.
Kevin Costner lyckas dock behagligt överraskande att hålla sin figur lågt och icke överspelande på något sätt. De faderliga bekymren gestaltas väl och Costner har en utstrålning som i sina bästa stunder inger förtroende och gillande. Som vanligt, numera, är han till sin stora fördel när han ”bara” behöver tänka på att skådespela och inte ska vara med och peta i produktionen som regissör, producent eller allmän åsiktsmaskin.

The New Daughter innehåller inget nytt i genren men är helt ok som underhållning i soffan. Som bäst blir det som ett extra långt avsnitt av gamla Arkiv X med lite mysrysliga känslor instoppade här och var. Slutet övergår, precis som vanligt i historier som inte håller ända in i mål, i mer rak standardaction enligt formulär 1 A. Ingen skugga ska dock falla över Costner som här gör en tillräckligt bra insats för att man inte ska räkna ut honom som skådis ännu.

3 kommentarer på “The New Daughter (2009)

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.