Det passar väl bra med lite trevligt trams på en fredag!

För det är precis vad detta är.
Tramsigt, jönsigt, knäpp, ologiskt och ja..hela jäkla ordregistret för en icke-seriös rulle.
Men vad fan, det finns ju tjusningar med såna också!

Eric ”Banana” är radioreportern Frank, vilken tror han är Guds gåva och röst till lyssnarna. Konstigt nog jobbar han bara på en liten lokal radiostation i Queens. Vid sin sida har han ofta teknikern Ian (Ricky Gervais), en lagom bister och melankolisk britt med torr humor. Två snubbar utan sådär jättekoll på den coola världen, minst sagt.
Av alla märkliga uppdrag en lokal radiostation i Queen kan få…är kanske det om en möjligen förestående statskupp i Ecuador det mest aviga och oväntade! Så pass att radioessen beordra dit för att rapportera situationernas tillstånd (javisst filmens logik dårå…men skit i det nu).

De två bängskallarna lyckas dock schabbla bort sina pass inför avresan och fekjar då istället radiosändningar från ett café i just Queens! Låter det illa? Totalt utflippat? Precis vad det är också. MEN…men…också ganska småkul och trivsamt. Snart blir det dessutom värre när duon blir ”kidnappade” i Ecuador! Fast de är i Queens!! Visst låter det ännu mer ofattbart nu!? Hahaha. Att Gervais är en stabil komedikuf visste man ju redan. Idag står han även för manus OCH regi! Bra jobbat! Kanske lite mer otippat att Bana fixar komedi så pass bra som han gör!? Löst och ledigt! Dessutom är han en casanovatyp som inte drar sig för att till och med vänsterprassla med Ians fru Eleanor (Vera Farmiga)

slafar i Queens, borde vara i djungeln

Ack ja, denna Farmiga! Hon stjäl showen i alla scener hon är med i, och höjdpunkten är när hon startar en ”insamling” för att få de två radiosnubbarna frigivna! Underbar svart humor..och den sång Eleanor sjunger nationwide på bästa tv-tid är för härlig!

Inget du tar med dig in i framtidens historieböcker. Långt därifrån. Men som jönsig underhållning för stunden fungerar den faktiskt för jäkligt bra. Humörhöjande.
Dock såklart med ett varningens finger höjt inför den som söker logik och mening i sitt komeditittande.

I SoF-poddens avsnitt 39 kan vi inte hålla oss från att sockra rullen lite i kanterna. Dessutom kan du här höra Farmiga sjunga om sina ”hjältar” Hahahaha.