Totaljul. Finns det verkligen en sådan? När allt, verkligen allt, är bara så där helt perfekt. Från den minsta lilla hemlagade knäckbit till den ståtliga granen där i hörnet som man givetvis klätt med de mest fantasifulla och fina dekorationer man någonsin har sett. Och en vintervärld där stjärnorna lyser ikapp med den gnistrande snön, långt borta i fjärran hörs bjällerklanget från den hästdragna släden, och kyrkklockorna som ringer på avstånd, och…nä ok…vi håller där.

Den perfekta julen finns ju inte. Inte som den beskrivs i diverse obskyra mode- och livsstilsmagasin iaf. Den perfekta julen ser naturligtvis helt annorlunda ut hos var och en av oss, om vi ens tänker i de banorna, vi har alla olika förutsättningar och inställningar för julens högtid. Julen kan vara jobbig, påfrestande, underhållande, snabb, dryg, vildsint, tröttande, uppfriskande, kärleksfull, ledsen, sorgsen, spännande, likgiltig, nyskapande, avspänd, inspirerande, uttömmande, glittrande, blinkande, murrig, enkel och självklart alldeles….alldeles…..underbar.

Flmrs Julfilmsparad avslutar julracet med flaggan i topp och erbjuder er en person som anammat ALLT om hur julen ska vara för att man på bästa sätt ska komma in i den rätta stämningen. Vad är väl då ett par sabbade grannrelationer? Eller lite extra hög elräkning? Eller våndan av att behöva stå ut med sina mer eller mindre odrägliga släktingar?
Det är ju Julen som räknas!

Med detta vill också Flmr passa på att önska er alla sköna läsare och bloggkollegor En Riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Flmr stänger inte helt för vinterlov, en och annan liten recension kanske hittar upp hit när julledigheten blir för apatisk….

Hoo-hoo..
Nu tar vi jul!

Flmrs julfilmsförslag presenterar 100 procent jul:

Ett päron till farsa firar Jul

Hörni, tänk om det vore så att alla högtider vi firar utgår från en speciell plats. Att det fanns en speciell avdelning som hade hand om respektive tillfälle. En avdelning som liksom drar i en spak, så vips börjar vi vanliga Svenssons att feja och fixa inför den stundande helgen. Och tänk om det blev något tokigt med de invanda rutinerna…? Tänk om den avdelning som hade hand om något helt annat än Julen plötsligt fick för sig att sprida lite stämning…fast på ett annorlunda vis….

Ja, hur skulle det se ut då?

Ni filmlovers vet naturligtvis vart jag vill komma så här mot slutet av detta julrace, därför go vänner…utan vidare krusiduller:

Flmrs julfilmsförslag presenterar förtjusande kusligt:

The Nightmare Before Christmas

OBS!
Eftersom denna lilla julfilmsparad har för avsikt att gå i mål i god tid innan klockan slår Julafton, så dyker det tionde och sista filmförslaget upp redan till kvällen…så du hinner ta fram musten och skinkan innan soffläge intas!

Julen är ju av tradition lugnets och eftertänksamhetens högtid bland mycket annat. Julfriden som ska ligga över vårt vintertäckta land och stjärnornas milda sken som ska lysa in i våra fönster. Det är gott om stillsamhet och andlighet. Visst hoppas man att vi ska kunna slappna av en stund från vår vardag, njuta av ledighet och just ro. I de fall vi som har möjlighet kan det, för jag är också medveten om att det inte är så på väldigt många platser just under julhelgen. Dessvärre.

I filmens värld finns det också exempel på när det plötsligt inte är så lugnt runt julen, som det kanske borde vara. 1988 fick ett gäng högteknologiska och hänsynslösa skurkar för sig att ockupera en hel skyskrapa på just julafton. Bra idé trodde dom….tills de insåg att det fanns ytterligare en objuden gäst i huset….

Flmrs julfilmsförslag presenterar stentufft:

Die Hard

Julen. Familjens högtid. Låter ju bra på papperet och hos vissa. Det är då man ska resa hundratals mil genom snö och elände. Det är då man man ska göra de obligatoriska besöken hos gamla släktmedlemmar och lite lagom lidande fika sig igenom julaftons mellantimmar i väntan på att få komma hem, öppna julmusten och titta på Kalle.
I alla fall var det så för mig och min bror när vi växte upp. Hela förmiddagen veks åt besök hos Farmor/Farfar och Mormor för att trycka i sig julgröt, skinksmörgås och pepparkakor. Lagom jobbigt för för två yngre grabbar som visste att hemma låg det rätt intressanta julklappar och väntade under granen..

Som sagt, det finns vissa släktåtaganden lagom till jultiden. Sedan kan man ju alltid strunta i allt sådant, antingen om man inte har någon naturlig orsak att ränna runt eller möjligen om man helt enkelt väljer bort detta.
Ett par som alltid tycks välja bort detta är Brad och Kate som 2008 dock misslyckades en aning med sin plan, men fick istället helt nya upplevelser….

Flmrs julfilmsförslag presenterar familjärt:

Borta bäst, hemma värst

Jo men Voldo hade ju utmanat mig, vilket bestod i ett antal frågor….så här goes nothing:

3 TV-program jag kollar på:

– Sportnytt i SVT
– På Spåret
– Kobra

3 saker jag gjort idag:

– Avslutat ett par ärenden på jobbet
– Funderat ut ett par sista julklappar
– Suttit på en drygt möte, men fått julfika för besväret.

3 saker jag längtar efter:

– Julledigheten (13 dagar)
– Att avnjuta första smakbiten av den egna julskinkan
– Min särbo. Alltid.

3 saker på min önskelista:

– Den totala Seinfeldboxen
– En ny mössa
– Att bensinen ska bli billigare.!

3 saker att hata:

– TV4 (ok, inte hata då…men avsky…)
– Att långtradare bara måste köra om långtradare på motorvägen
– Trångsynta människor

3 måsten för en hårdrockare:
(lite svårsvarat eftersom jag aldrig bevandrat mig inom detta område)

– Ett brinnande engagemang (Anvil-dokumentären på tv var ju helt sagolikt bra!)
– Smak för lack och läder (?)
– Gott om shampoo.

Jaha ja.
That´s it.
Och eftersom jag ser att de flesta i den bloggosfär jag rör mig i redan har gjort allt detta så går den här utmaningen inte vidare till någon speciell.

Jultid betyder inte sällan också rannsakan och självinsikt. Mycket populärt ämne i böcker och filmer vid jultider. Om känslan att vi ska se tillbaka på våra liv under gångna året. Vad gjorde vi bra? Vad gjorde vi sämre? Hur kan framtiden bli från nu?

Charles Dickens hade sina tankar om detta och publicerade redan 1843 en inte helt okänd saga om en gammal gniden elak man som innan julaftonsnatten är över kommer på bättre tankar till sitt fortsatta liv.

145 år senare kom en Hollywood-variant på Dickens tema som inte direkt anammade det sofistikerade utan fläskade på med allt som krävdes för en tidstypisk amerikansk julfilm…

Flmrs julfilmsförslag presenterar återanvändande:

Scrooged

Som vuxen är det lätt att dras in i julstressen vid denna tidpunkt på året. Då när vi ska njuta av musiken, julklappsinköpen och de skimrande lamporna som lyser upp den svarta vinternatten. Som vuxen har jag ett antal gånger kommit på mig själv med att vad man antagligen många gånger gör inom sig är att jaga sin barndoms jular.

Då när allt kändes lite enklare, när man som liten knatte inte hade så mycket att bry sig om. Förutom att undra vilket av alla de stora paketen som låg under granen hemma skulle vara till just mig.
Än idag när jag julstökar ihop med mina barn kan jag känna den där känslan från förr. Minnena från jularna som gått. Självklart kommer man aldrig tillbaka dit igen, men ändock är de gamla minnena alltid en liten drivmotor som får mig att stöka lite extra varje år.

En annan som på film minns sina barndomsjular är självaste Ben Affleck, och 2004 bestämde han sig för att återuppleva den på nytt.
Dock med lite…blandat resultat…

Flmrs julfilmsförslag presenterar med nostalgi:

Surviving Christmas

Julen betyder också att det ofta ska avhandlas det där om människans godhet, att förlåta och förlåtas. Känslorna får med andra ord rätt stort utrymme såhär dags på året. Sentimentaliteten och vetskapen om att i de mörkaste, kallaste och avtrubbade hjärtan skiner godheten trots allt och utsläppt under rätt omständigheter kan inte ens de mest kallhamrade värja sig mot allt detta. Tänk då om en hel liten stad består av sådana glada, vänliga och fromma själar!

När ett par banditbröder hamnar just i en sådan liten stad runt 1994 så händer det saker. Hur mycket än de ränksmidande bröderna försöker stå emot, så firar godheten och julstämningen….och för all del lite humor också…stora triumfer.

Flimrs julfilmsförslag presenterar julfromt:

Trapped in Paradise

God Tredje Advent på er!

Alltså det här med julklappar. Även om många av oss inte vill erkänna det, så jagar vi nästan alltid den perfekta julklappen. Eller hur?

Den som får ens barn att tindra lite extra med ögonen när julpapperet är bortslitet.
Den som får din käresta att se så där extra kärleksfull och bedårad ut.  Den som får din bror att tycka att du är världens bästa syskon.
Den som får din syster att hålla med om att du kanske inte är så dum i alla fall.

Vi har alla olika sätt att förhålla oss till de perfekta julklapparna. En del är minutiösa och lägger upp en detaljerad planering av julklappsinköp, lusläser julreklamen, förhör sig diskret om vad som skulle kunna gå hem hos den utvalde, alltmedan andra förlitar sig på den inre känslan och tron på att även perfekta julklappar går att spontanköpa i elfte timmen. Att det likt en uppenbarelse kommer till en där när man lugnt kryssar mellan hysteriska julklappshandlare med tröttheten lysande ur ögonen.

Rent filmiskt fick man 1996 stifta bekantskap med en framgångsrik, men ack så stressad familjefar som i ett svagt ögonblick lovade sin son just det årets mest hippa julklapp som gick att uppbringa. Aldrig hade han väl väntat sig att just detta julklappsrace skulle bli av det mer påfrestande slaget och ta fram det sämsta i människan…

Flimrs julfilmsförslag presenterar med andan i  halsen:

 Klappjakten

Till jul åks det ofta bort och intas julstämning.
Resandet når oanade höjder, tåg- och flygtrafiken kärvar ihop. Motorvägar korkar igen och har man riktig otur viner snöstormar från höger och vänster. Men fira jul hos släktingar och vänner ska det göras trots allt på vääääldigt många ställen.
Och så kan man ju faktiskt stanna hemma också.
Ibland frivilligt och då och då lite mer….påtvingat.

En film som tog upp det här med att resa i väg för att fira jul och ändå glömma att få med sig ganska viktiga saker i brådskan och julstressen kom 1990 och blev en rätt stor succé på bio och även hemma i sofforna när VHS/DVD-versionerna började dyka upp. Och varför inte…trots sin stundtals våldsamma natur så är det en rätt skön rulle att avnjuta sådär när man ligger i soffan och väntar på att dopparedagen ska närma sig lite mer…

Flimrs julfilmsförslag presenterar barnsligt förtjust:

Ensam Hemma

Jaha ja. Julefriden står för dörren och nu är det dags för det årliga racet på stadens gator för att hinna med klapparna, granen och att försöka fånga den åtråvärda julstämningen.

Varje sann filmälskare vet ju också att julstämningen kan hittas i diverse julfilmer av varierande grad.
Och som filmbloggare i all enkelhet känns det som att det är läge för en liten botanisering bland det som finns att tillgå i filmväg vad gäller jul på ett eller annat sätt.
Vad bättre då än att för er här delge min lilla traditionsfyllda julfilmslista som plockas fram så här dags på året.
Det handlar alltså om filmer jag rotar fram och kikar på inför den stundande högtiden och medans snön faller hårt utanför. Ge mig ett gäng pepparkakor, glögg och de här filmerna så är julfriden nästan i hamn…(ja förutom julklappshysterin, granjagandet, diverse julspel i skolorna, uppsättandet av de lysande girlangerna och allt det andra…)

Tänkte portionera ut dem i lagom mängd under de dagar som återstår av december, kanske inte en om dagen men mellan de ”vanliga” filmerna som avhandlas här.
Vissa filmer finns redan här på Flmr, andra kommer i en rykande färsk rapport.

Först ut i samlingen en film från 2003 som behandlar tomten på ett lite….eh…annorlunda sätt;

Flmrs julfilmsförslag presenterar fnissande:

Bad Santa

God Andra Advent på er!

Eller rättare sagt, The Man Behind The Mask Flmr goes into Halloweenhelg.
Barn i huset innebär troligen lite sköna attiraljer för att fullt ut ta till sig det sliskiga, kommersiella, budskapet från the US of A.

På vuxenfronten betyder det också att den normala högen med att-se-filmer får ligga till sig lite när Spökhögen plockas fram.
Efter en första grovsållning kommer troligen ett antal filmer av varierande karaktär att kunna avnjutas. Här i tipshögen samsas både lite nya alster liksom en och annan gammal pärla:

Halloween (1978)
Originalet förstås. Inga andra nyinspelningar eller halvtaskiga uppföljare göra sig besvär. Den första storyn om Michael M är den bästa och enda man behöver se i den serien. Carpenter fattade tidigt det där med att less is more, och att det ofta bara räcker med lite scary musik och lek med skuggor för att det ska bli hur skrämmande som helst. Flaggskeppet på en Halloween-helg skulle jag vilja säga.

  
Ginger Snaps (2000)
En ny bekantskap, ännu osedd, som jag bara hört positivt om. Ynka 39 spänn hos Discshop övertygade mig också om att det här är några tjejer jag borde lära känna lite bättre. Eftersom jag är svag för Varulvs-teman i skräckvärlden ska det bli synnerligen intressant med denna variant och dess symbolik.

En amerikansk varulv i London (1981)
Om begäret efter varulvar fortfarande är starkt kan man alltid ta till denna gamla klassiker. En av mina absoluta favoriter genom alla tider. Förvandlingsscenerna var på sin tid banbrytande, och en stor snackis bland oss som sprang på bio för att ta del av de två olyckliga amerikanernas äventyr i England. John Landis har alltid varit en favorit i the house of Flmr, och här har han fått till en underbar mix av råkul humor, skön musik och lite skräckrysningar. Se bara till att få tag i originalversionen med de bortklippta mardrömsscenerna intakta…

Dimman (1980)
Carpenter igen. Han lyckades även få till rätt sköna kusligheter i den här obskyra historien om den lilla kuststaden, vars jubileumsfirande får lite extra krydda. Inte lika läskig som Halloween, men den gode Carpenter lyckades rätt ok ändå. Tidsandan är skön brytning mellan 70- och 80-tal och förstärker nostalgikänslorna. Undvik dock nyinspelningen som pesten.

Sleepy Hollow (1999)
Tim Burton och Johnny Depp i högform. Smart blandning av skruvad humor och mörk goth-känsla som gör sig synnerligen perfekt en helg som denna, och i avdelningen läskiga kufar på film platsar ju Christopher Walkens inte-så-muntra figur bra.

White Noise (2005)
Utskälld nästan överallt, lite orättvist tycker jag som finner en del kusligheter i det här med spöken och röster som tar sig in via radiovågor och annat skumt i luften. Michael Keaton gör inte bort sig. Har man hemmabio-system rekommenderas dessutom att det dras på i volymen, då blir effekten snyggare och lite rysligare…

Poltergeist (1982)
Att inte nämna den gamla sköningen i det här sällskapet vore ett bloggtjänstefel. En klassiker helt enkelt. Det räcker så.

E.T (1982)
Inte så jäkla mycket skräck här inte. Men en bedårande och hjärtknipande saga som ju ändå utspelas under Halloween-helgen. Värmer i hjärtat varje gång man ser den…och det kan man ju göra tex en mörk Halloweenhelg med lite mysiga ljus tända.

En del att glo på således och detta är ju bara en liten del av alla de olika utbud som finns. Har man nu bara möjlighet att se en av de här godingarna och måste välja en ”politiskt korrekt” film för helgens högtid så blir vinnaren ganska givet ”Halloween” med sin krypande stämning, sitt olycksbådande plinkande på synthen och rätt tafatta, sköna, retromiljö á la amerikansk villaförort. Jamie Lee är the queen of scream med snygg stil. Och vem kan motstå Donald Pleasence som überskum psykdoktor…? Men som sagt, inga taskiga uppföljare. Original och kvalitét ska det vara.

Bonus:

Blues Brothers (1980)
Ingen skräck.
Inga rysligheter.
Men en jäkla massa skön musik och finurlig humor.
Går alltid hem.
Vilken högtid som helst.

Glad Hemskhelg på er!

Ikväll måste den här Bloggen få buga sig och gratulera.
Äntligen tillbaka där de hör hemma!
Vi har väntat länge nu.

Nu tar jag och firar med en bra lördagsfilm i dvd:n!

Idag har jag äran att få vara en av sex tyckare om filmen Stekta Gröna Tomater hos Fiffis Filmtajm!

Kvista gärna över dit och läs…