Etikettarkiv: Benno Fürmann

Jun 11 2012

Nordwand (2008)

1936 var nazisterna på olyckbådande frammarsch.
Olympiaden i Berlin stod för dörren och var det något som tyskarna älskade så var det att framhäva sportsliga prestationer och koppla det till härkomsten av rätt ras. Helst den ariska, tyska, då naturligtvis.

Berget Eiger i Schweiz var vid den här tiden med sina 3970 meter över havet ansedd som ett näst intill oöverstigligt hinder för bergsbestigare och andra äventyrare. Speciellt nordsidan som mest påminner om en lodrätt stup. Stor utmaning naturligtvis för alla med bergsklättrargener. Tyska rikets propagandasnillen var förstås inte sena att utnyttja situationen och hävdade att den fruktade nordsidan (Nordwand) borde erövras av tyskt friskt blod så att ”problemet i alperna” löstes en gång för alla.

Dagens film är uppenbarligen i en del kretsar ansedd som en av de bästa spelfilmer om bergsklättring som gjorts vad gäller detaljer och vindlande snyggt komponerade bilder på människans kamp mot naturen. Historien tar avstamp i de verkliga klättrarna Andi Hinterstoisser (Florian Lukas) och Toni Kurtz (Benno Fürmann) som 1936 gav sig ut på uppmärksammat försök att besegra berget. Som vanligt har jag en viss fascination för olika enskilda händelser som inträffat i historien, tackar högre makter för tillgång på virtuell information i cyberrymden och läser snabbt in mig på den verkliga bakgrunden.

Det visar sig att ramhistorien är i högsta grad sann, men lite lämpliga friheter har tagits med manuset i övrigt. Bla har ett par helt fiktiva personer uppstått (javisst..en kvinna så klart), som för att driva på historien och göra den lite mer matig.

Filmen är lågmäld och återhållsam men detaljrik i de scener som inte berör klättrandet, och huvudpersonerna ger ett rätt knapert intryck…två snubbar som inte brydde sig speciellt mycket om vare sig politik eller andra världsproblem. Deras passion heter bergsklättring och inget annat. Istället anar man viss ovilja från den ene av dem att lockas med i det mediadrev som uppstår i jakten på framgång, och som får journalister och nyfikna i massor att vallfärda till den lilla by som ligger nedanför berget.

kille i keps (!) på väg uppför ett berg

Om dialogen och agerandet känns lite torrt och kantigt, tar filmen igen det med sina galet snygga scener från själva bergsklättringen. Det känns både hisnande och för överjävligt besvärligt för hjältarna i många sekvenser, och att bestiga berg på 30-talet känns plötsligt som ett helt sinnessjukt idiotiskt tilltag med tanke på den begränsade utrustning och tillgång till lämpliga kläder som gällde då.

Nordwand är en film som jäkligt dramatiskt berättar om ett par snubbar i kamp mot ett berg. Punkt. Dock är det en snygg film, lysande klättrarscener (där extramaterialet visar hur man kan lura skjortan av oss med greenscreen!), fåordig och bister dramatik. Välgjord tysk/österrikisk/schweiz-produktion som  lyckas fånga den hopplösa meningen i det galna företaget.
Tur man inte blev bergsklättrare.

Jan 12 2011

Fiendeland (2005)

Vid tiden för första världskrigets utbrott 1914 verkade det mer eller mindre handla om ett vidbrättat äventyr hos de yngre, en chans att komma ut i världen och få åstadkomma något att skriva hem om.

Kanske föreställningar om modiga äventyr för att visa sig på styva linan. Knappt ett halvår senare hade de flesta säkerligen fått anledning att ändra uppfattning när skyttegravskriget genom Europa blev något av det värsta världen dittills hade skådat.

Men även i destruktiva tider som dessa förekom naturligtvis händelser som trots allt befäste tron på människan. Som Julfriden 1914. Den franske regissören Christian Carion skrev 2005 ihop denna historia som baserar sig på händelserna kring just julen 1914 på västfronten. Tyska, skotska och franska trupper bedriver ett förödande utnötningskrig i skyttegravarna. Hundratals liv går till spillo varje dag i fruktlösa attacker från varje sida, utan att en meter vinns i terräng. På julaftonskvällen börjar plötsligt de tyska soldaterna sjunga julsånger och sätta upp dekorerade granar på kanten till skyttegravarna. Skottarna svarar med att hala fram säckpiporna och dra av ett par jullåtar även de. Snart har tonerna förbytts till verbala julhälsningar, och plötsligt kommer soldater upp ur skyttegravarna från alla håll, även fransmännen som nyfiket undrar vad som står på. När så julaftonsnatten faller på samlas alla i en gemensam bön ledd av den godhjärtade skotske prästen/sjukvårdaren Palmer (Gary Lewis). Tyskarna bidrar med en känd operasångare-turned-soldier, Sprink (Benno Fürmann), och dennes fästmö Anna (Diane Kruger) som för tillfället besökt fronten för att sjunga för soldaterna.

Den stora frågan är dock vad som kommer hända när natten blir morgon? Kommer kriget och hatet att uppstå? Naturligtvis kommer inte soldaternas och de närmaste officerarnas tilltag att gillas hos generalerna på respektive sida.

Carion har skapat en lågmäld och märkbart känslosam historia av denna omskrivna händelse från det förgångna. Även om mycket säkerligen är fritt fabulerat, så läggs huvudvikten på det som faktiskt hände. Män som för ett ögonblick fick nog av att vara soldater, som bara ville känna en stunds frid i det helvete de befann sig i. Det som verkligen lyfts fram i historien är just det faktum att i skyttegravarna, i frontlinjen, var alla människor. Ingen galen idiologi som överskuggade de mänskliga tankarna. Det här var helt vanliga män från Skottland, Tyskland och Frankrike som inte på något sätt hade några somhelst aversioner mot varandra egentligen. De befann sig bara där för att de blivit beordrade. Naturligtvis gäller detta säkerligen för alla krig i den moderna historien, men just under detta mytomspunna första världskrig känns det som att det aldrig varit lättare att åskådliggöra just detta.

Fiendeland låter oss ta del av historien med dessa soldater och deras högst mänskliga officerare som för ett kort ögonblick visade upp en stor humanism mitt i kaoset. Lågmält tempo i manuset och förtjänstfullt utnyttjande av den historiska miljön. Filmen går aldrig överstyr, kan inte kallas krigsfilm även om sådana scener förekommer. Snarare ett drama med oväntade turer i en miljö där man minst väntade sig detta. Gediget skådespeleri hos alla inblandade och sevärd, inte minst för att påminnas om en svunnen tid och att det faktiskt finns hopp för människan trots alla galenskaper som inträffar varje dag i denna röriga värld.