Ibland kan det vara oerhört kul att återse filmer som man såg när de var nya och relativt färska.
Eller inte.
Att återuppleva Robocop 2 är en smärre plåga.
Jag kommer ihåg att jag fann stort nöje i den första filmen om plåtsnuten som inte lade fingrarna i kors, och likaså gjorde publiken och kritikerna. Den då rätt ökände regissören Paul Veerhoeven hade skapat något nytt, actionvåld med satir. Skratt som fastnade i halsen. Och det såg bra ut. De för sin tid enastående effekterna firade stora triumfer. Till och med träskallen Peter Weller i huvudrollen som expolisen Murphy, som efter sin död får en ny chans i och med förvandlingen till Robosnuten, gjorde en fräck insats.
Naturligtvis var det bara en tidsfråga innan en uppföljare måste tillverkas.

Vid det här laget hade Veerhoeven redan gått vidare till andra intressanta projekt och Irving Kershner, med meriter som Rymdimperiet slår tillbaka och den usla Bond-bastarden Never say never again, fick regiuppdraget.
Men Robocop 2 är allt annat än bra.  Rent förfärlig faktiskt. Tillverkad helt uppenbart på rutin. Träig dialog, inte tillstymmelse till den ironi och satir som föregångaren hade, även om smått desperata försök görs.

Direkt tramsig är historien om att Robocop nu är förlegad och man behöver en ny tuffing i plåtmodell och uppgraderad version. En slipad brutta med talang för fjäskeri kommer på den smarta idén att använda sig av en tungt kriminell hjärna i det nya plåthuvudet. När en efterlyst knarkkung avlider ser hon sin chans. Synd att ingen kunde tala om för henne att man aldrig ska använda sig av en knarkberoende hjärna i en plåtpolis, effekterna blir naturligtvis förödande när den här nya plåtjönsen mer är intresserad av att skaffa droger än upprätthålla rättvisan.
Sedan staplas mer eller mindre ointressanta scener på varandra. Det som svider mest är att klippningen verkar ha skötts av någon tjomme som aldrig förut satt sin fot i ett klipprum. Eller bör man misstänka den tidens lättstötta censur kanske…?

Robocop 2 var ett hafsverk som surfade på vågorna av den första framgången, och idag kan jag inte fatta att jag på allvar tyckte att denna uppföljare var ok en gång i tiden. Naturligtvis följdes sedan denna soppa av den ännu värre Robocop 3.