Bad Lieutenant: Port of Call – New Orleans (2009)

Omdiskuterad nyinspelning av Abel Ferraras omtalade original från -92. Röster som höjts om den nya versionen är mestadels dessvärre inte av den positiva sorten, även om detta aktuella objekts regissör, självaste Werner Herzog, stillsamt påpekar att det inte alls rör sig om en nyinspelning utan snarare en ny…eh..tolkning. Nåväl, snuten Terence McDonagh i ett New Orleans efter stormen Katrina har inga problem att få dagarna att gå. Terence är beroende av droger i allehanda former, och hittar på de mest bisarra sätt att komma över dem. Dessutom har han en ständigt växande spelskuld och måste också komma på nya sätt att hinna umgås med sin prostituerade flickvän Frankie (Eva Mendes)

När Terence får hand om utredningen av ett par synnerligen brutala mord på en familj i stadens mer sjabbiga områden blir det än värre för vår huvudperson. Tiden håller på att rinna ifrån honom och han får mer och mer problem med att sköta sina egna affärer. Samtidigt börjar polisens interna utredare att intressera sig för hans sätt att sköta sitt jobb och Terence befinner sig plötsligt i en spiral som leder spikrakt nedåt i skiten.
Vem om inte allas vår Nicolas Cage är mer lämpad än att gestalta Terence i denna destruktiva historia som inte har strimman av en ljusning någonstans. Cage som ofta beskylls för galet överspel, får här verkligen en legitim anledning att göra just det. Och han gör det på patenterat sätt efter konstens alla regler.

Problemet med den här filmen är att den efter ett tag blir ganska ointressant manusmässigt. Cage blir snart en parodi på sig själv och jag känner att jag inte bryr mig om hur det går för honom, eller för historien i filmen. Alla galenskaper som staplas på varandra blir överdrivna och surrealistiska. Antagligen precis som regissör Herzog vill ha det, och självklart saknas inte udda bildvinklar och gestaltningar av hallucinationer av diverse slag.

Bad Lieutenant innehåller en stabil regihand av Herzog, bra miljöer och ett manus med plats för udda figurer. Eva Mendes, Val Kilmer och Brad Dourif gör alla förväntade insatser. Nicolas Cage tar dock förstås priset som den överspände och totalt utflippade Terence vars ogenomtänkta eskapader också lockar till ofrivilligt skratt i tid och otid. Dessvärre förlorar filmen i värde i takt med att Cages alltmer desperata utsvävningar tar sig olika uttryck. Fokuset försvinner och till slut sitter jag bara och just skrattar/lider åt Cages enmansshow, som dock är det som räddar den här filmen från underkänt.

Betyget: 2

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.