I och med den här rullen har jag nu betat mig igenom samtliga (4 st) av regissören Christopher Smith´s långfilmsalster.

Konstaterar att mannen inte direkt tenderar att hålla sig i samma fack vad gäller miljöer och ramhandling även om stilen kan kännas igen i de flesta filmerna. Summa summarum känns det dock som Black Death med sin annorlunda och rätt genomtänkta historia är det starkaste kortet i leken.

Här handlar det om teambuilding i Ungern! Bara en sådan sak.
Ett rätt udda sällskap från ett brittiskt vapenföretag ska ut i naturen under ett par dagar och ha samkväm för att stärka banden. Målet för vistelsen är en av företaget införskaffad lyxvilla på den ungerska landsbygden. Givetvis går allt åt skogen och sällskapet får snart fullt upp med att hålla sig vid liv när de hotas av synnerligen skogstokiga galningar i omgivningen.

Den högst osannolika storyn är egentligen rätt usel och tafflig. Dock är det något med utförandet som ändå roar mig som tittare stundtals. Kanske är det den uns av brittisk humor som Smith lite lagom snyggt kryddar scenerna med. Känslan är annars att han i sina övriga filmer varit rätt konsekvent i vilken riktning filmen ska färdas. Här är det betydligt mer simplare och filmen står hela tiden och väger mellan blajhumor och försök till rysligheter.

Det är naturligtvis ingen nyhet, inte ens för den som inte sett filmen, att det handlar om ett sällskap som decimeras allt eftersom speltiden rullar på. Frågan är som vanligt bara hur och på vilket sätt pinan kommer för de inblandade.

Humorn räddar lite av behållningen, i övrigt är det förutsägbart och den bakomliggande historien till allt som händer känns lite för krystad för att få passera utan gnäll. Varierande klass på effekterna, där Smith inte går för den värsta goren och det känns väl rätt ok i det här sammanhanget trots allt. Skådisgruppen kämpar på med det haltande manuset och rätt snabbt kan man förutse vilka som ska stryka med först och vem som blir dagens man/kvinna.

Severence kör en sorts crossover mellan humor och slashergenren. I en del scener underhållande när humorn och ironin får lite spelrum, men annars är det rätt fritt från överraskningar och spänning. Svagt godkänt.

”Shall I make a cup of tea?”