Bangkok Dangerous (2008)

Att göra remakes av filmer som har sitt ursprung utanför Hollywood är givetvis inget som är förbehållet relationen Europa/USA. Även från Asien importeras historier och modifieras med hjälp av Hollywood-dollars för att passa den streamlineade popcornspubliken i biokomplexen i väst. Ibland låter man t o m samma upphovsmän följa med historien och får göra sin grej en gång till. Lite grann undrar man ju onekligen vad vitsen med detta är? Egentligen alltså.

Regisserande Hong Kong-bröderna Pang tar här sin egen grundhistoria från 1999 om en lönnmördares öde i Bankgkok, skruvar lite på detaljerna och serverar en ny version uppbyggd runt en obligatorisk Hollywoodstjärna i huvudrollen. I det här fallet är det allas vår Nicolas Cage, i en av de mer fula frisyrer han jobbat i under sin karriär, som ska stå för både snacket och verkstan.

Joe (Cage) är en supereffektiv taga-folk-av-livet-maskin. Han jobbar fort, samvetslöst och är ständigt noga med att sopa igen alla spår efter sig. Joe lever slaviskt efter vissa rutiner och regler, där ett av buden är att aldrig involvera sig känslomässigt i vare sig offer eller andra personer han möter under sina ”resor”.

Ett sista uppdrag ska utföras i Bankgok, som inbegriper tre jobb på samma ort, och vår antihjälte installerar sig och drar igång de gamla vanliga rutinerna. Eftersom det är ett sista uppdrag enligt manuset skiter sig sedvanligt det mesta som kan skita sig, han involverar sig alldeles för mycket i sin omgivning och tillåter sig naturligtvis också att kära ned sig ordentligt när han ändå är igång.

Cage mörsar ju självklart på med sin helt onaturliga, sävliga och deppiga stil. Mannen verkar inte alltid ha koll på de manus han tackar ja till, men möjligen behöver han kosing till alla de skulder han har privat. Här gör han verkligen en dag på jobbet, segar sig igenom historien, muttrar lite klyschor och ser ut som han längtar hem till USA. Som ni vet är dock Cage en kille som ofta ändå finner viss nåd i min värld, en skådis vars filmer det finns ett nöje i att se trots hans brister. Kanske också för att man vet att någonstans där under allt skräp som Cage ställer upp i finns det en kille med talang och känsla, även om han dessvärre varit på en ganska rak resa ned i ett glupskt filmträsk de sista åren. Det ska dock mycket till innan jag överger den gode Cage för gott, viss charm har han ändå den gamle Coppola-släktingen.

Bangkok Dangerous är strömlinjeformad och föga överraskande standardaction enligt uppställd modell. Handlingen lunkar på fram till den högst förväntade finalen som bjuder på obligatoriskt filmvåld medelst skjutvapen och viss moralisk rättvisa skipas naturligtvis av lönnmördaren som hinner tänka både en och två goda tankar innan eftertexterna. En film man glömt fem minuter efter att den är slut, men under tiden den håller på finns ändå ett litet stänk av underhållningsvärde att skymta i denna bleka historia vid några få tillfällen.
Eller är det för att jag gillar Cage…?

Where there’s money, there’s competition and the guy paying me usually wins

Annonser

2 comments on “Bangkok Dangerous (2008)

  1. Jag har bara sett DVD-omslaget och känt: Nej…jag tror jag överlever utan den här… Din text får mig att känna att bedömningen var vettig 😉

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s