Internal Affairs (1990)

Dennis Peck (Richard Gere) är en korrumperad jävel. Har koll på precis vilka skumma trix man kan ha för sig utan att åka dit, känner de nödvändiga kontakterna, vet vilka han kan ha hållhakar på och utnyttja till max. Till råga på allt är karln också polis!

När unge karriärsugne Raymond (Andy Garcia) börjar på avdelningen för interna utredningar snubblar han och kollegan mer eller mindre över ett fall som har kopplingar till just Peck och dennes ljusskygga verksamhet. Att sätta dit Peck visar sig dock bli lättare sagt än gjort, för hur snärjer man en slipad snut som kan alla trix?

Filmen fullkomligt osar 80-/90-tal, grälla färger, galna frisyrer och ett stilistiskt bildspråk som kanske var mer eller mindre legio i produktioner från det här årtiondet. Storyn är dock lite utmanande och drar sig inte för att visa upp Peck som ett riktigt svin, trots sitt jovialiska yttre och presenterandet av en storfamilj han verkar bry sig om. För att i nästa sekund inte tveka att offra sin partner om det behövs. Garcia´s unge ideologiska snut blir mer eller mindre besatt av att klippa Peck längs fotknölarna, ett uppdrag som sätter hans egen omgivning på prov och påverkar till och med hans äktenskap.

Regissören Mike Figgis lyckas rätt bra med att skapa en sorts duell mitt i all visuell grannlåt, och viss spänning infinner sig till och med stundtals trots att man inte alltför långt in i historien kan klura ut hur det hela kommer att sluta. De onda är alltid de onda och de goda de som i slutänden får lyckomyntet att landa på rätt sida.

Manuset är trots snygg yta i ärlighetens namn rätt enkelt uppbyggt med de obligatoriska kontrollpunkterna längs vägen, men det får man ta. Hjälten måste tveka på sig själv och sina nära runtom. The badass måste agera just så kaxigt och egenkärt att han bara måste falla på eget grepp ju närmare slutet på historien man kommer. Fan ta moralen annars.

Internal Affairs är stöpt och förpackad i en form som gör den underhållande men enkel bakom allt spackel. Liksom andra filmer från den här Hollywood-eran lider den aningen av tidens tand, men både Gere och Garcia levererar snyggt tillhandahållet skådespeleri och liksom jag tyckte första gången jag såg filmen på bio någon gång på tidigt 90-tal, så tycker jag nog fortfarande att Gere är rätt outstanding i sin roll och passar förbaskat bra som svinaktig ulv i fårakläder.

 ”You know all your friends from the force? You don’t have them anymore.”

Annonser

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s