Spy Game (2001)

Mera CIA. Mera spionraffel.
Och så in med Tony Scott bakom kameran för att säkerställa den raka, snabba och mustiga stilen.

Jag vet att det var något med den här historien som tilltalade mig då när det begav sig för bra många år sedan, och ett föredömligt billigt reainköp har nu resulterat i en återtitt som bekräftade just denna känsla.

 CIA-räven Nathan Muir (Robban Redford) gör sin sista dag på jobbet innan pensioneringen är ett faktum. Jag vet inte hur det är med er andra, men när man slutar på ett jobb brukar man väl på sin höjd bjucka arbetskamraterna på lite tårta till kaffet. När den här historien är över kommer Muir minst sagt att ha bjussat sina kollegor på både det ena och det andra vad gäller trixeri och smartfix, något som garanterat inte uppskattas av den stiffa agentbyrån i fråga.

Muir får reda på att hans fd skyddsling och kollega Tom Bishop (Brad Pitt) har råkat illa ut i Kina under ett synnerligen osanktionerat uppdrag och nu riskerar avrättning. CIA gör allt för att mörka historien och hänga ut Bishop som opålitlig och därmed kasta honom till vargarna. Något som Muir tänker göra allt för att stoppa. Istället drar han igång en fixarcirkus av sällan skådat slag och använder all sin rutin och smartness för att nästan på egen hand uppbåda en räddningsinsats i det dolda utan att ens behöva lämna spionbyråns lokaler, samtidigt som historien varvas med utvalda återblickar på Muirs och Bishops samarbete genom åren.

- har du hört den om spionen som kom in från kylan....?

Med Tony Scott bakom kameran ser man också till att det hela har fått ett snyggt utseende med  patenterade klippningar och användandet av hela färgskalan, från murrigt färgrikt till blekt avskalat, i fotot. Han håller också bra koll på tempot i historien som väl i sämsta fall kan beskrivas som lite väl otrolig. Men för tusan, underhåller det så låt gå!

Till syvende och sist är det här ju också ett glasklart fall av en snabbt berättad historia där du inte förväntas tänka alltför mycket på historiens logik, utan mer på vad du ser och hur du tar in det. Syna storyn under lupp en aning och alltför många tillrättalagda moment och tillfälligheter hjälper vår pensionär att klara skivan. Och gott om sura kostymnissar på högkvarteret finns det men eftersom Muir är dagens go-to-guy ligger han alltid ett steg före och har minst ett underhållande ess i backfickan att spela ut. Fattas bara annat. Och framför allt blir det rätt bra underhållning.

Spy Game känns trots sina hopp i handlingen rak och effektiv. Robert Redford och Braddan agerar stabilt och Scott har superkoll på sin produkt. Historien är tempostinn och snyggt berättad på ett sådant där ytligt och plastigt sätt som man kan unna sig ibland utan att skämmas. Nöjsam Hollywoodprodukt enligt pålitligt formulär.

2 kommentarer på “Spy Game (2001)

  1. Även här är jag lite tjurig, jag hade svårt att bli engagerad i karaktärerna. Tror också att ett problem var att storyn i nutid kändes rätt krystad. Men Robban är iofs alltid njutbar i den här typen av roll.

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.