Temadags! Det var en gång en epok…

Egentligen är det lite märkligt att en sådan begränsad tidsperiod i historien har haft en sådan stor påverkan på litteratur, sånger och framför allt filmer genom åren.

Själva fenomenet Vilda Västern som sådan, eller the Old West, varande faktiskt bara under en generation och anses startat runt mitten av 1800-talet, eller kanske till och med strax efter det amerikanska inbördeskrigets slut 1865 för att sedan pågå till åren precis efter 1900-talets början med starten på det moderna samhället med elektriciteten, maskiner och den industriella frammarschen. Runt sekelskiftet konstaterades det också att den omtalade ”The Frontier”, dvs. det outforskade landet, inte fanns längre. Nu befolkade människan hela den amerikanska kontinenten från Atlanten i öst till Stilla Havet i väst. En sorts epok som sakta drev in i glömskan när nya utmaningar och problem nu gjorde sig påminda i det nya och betydligt modernare 1900-talet.

Trots sin korta livslängd som epok har westerneran bjussat på otaliga myter, legender och historiska händelser (vissa mer sanna än andra) och det kanske inte var så konstigt att både filmindustrin och litteraturen var snabba med att snappa upp detta fenomen. Snacka om källor att ösa ur när det gällde att romantisera och engagera de som tog del av berättelserna. Och varför inte? Den amerikanska västern var ju i rena verkligheten en riktig tummelplats för allsköns individer, nybyggare som drömde om ett bättre liv västerut..kanske till och med på flykt på grund av sin religion. Eller kanske var det misslyckade figurer från de växande storstäderna som plötsligt insåg att det gick att göra sig en mindre förmögenhet i de små städerna som växte upp över prärien. Desillusionerade fd soldater som efter inbördeskriget insåg att de aldrig skulle kunna återgå till ett normalt familjeliv, visst var det då lättare att bli en outlaw västerut där lagar och rättvisa knappast var något som var speciellt prioriterat…

Alldeles säkert var tillvaron både tuff, slitsam och ibland rent helvetisk i dessa pionjärtider, icke att förglömma att man också systematiskt fördrev de amerikanska urinvånarna längre och längre bort från sina rättmätiga marker. Klart att det skulle explodera i blodiga och tragiska indiankrig under dessa årtionden. Den amerikanska pionjärandan med vissa inslag att skämmas över med andra ord.

Nåväl, efter att ni nu har fått denna möjligen ohemult långa inledning till höstens stora tema här på bloggen och till vad som egentligen skulle bli en sorts kärleksförklaring till westerfilmen och varför Flmr tycks så besatt av denna genre..så får vi helt enkelt konstatera att det naturligtvis tack vare Hollywood (och även i vissa fall Europa) finns sanslöst mycket att skriva om när det gäller westernfilmen. En genre som varit med i filmindustrin ända från stumfilmens första stapplande dagar, och därmed väl torde vara en av de äldsta kategorierna på spelfilm.

Vad bottnar då mitt galna intresse i?
Tja, säg det den som vet. Kanske är det den fascinerande aura av stora vidder, frihet, äventyr som satt avtryck i mitt sinne? Kanske är det faktumet att jag hade snälla föräldrar som lät mig vara uppe sent och kika på alla de westernfilmer som statstelevisionen faktiskt pytsade ut i mängder i sina två allenarådande kanaler (yes kids..två kanaler!) under 70-talets första hälft. Och kanske intresset grundmurades när jag började läsa billiga kioskdeckare om revolvermännen, lebemännen och lustigkurrarna Bill och Ben på äventyr i den romantiserade och våldsamma tillvaron som utgjorde den amerikanska prärien. Minst ett sådant tummat ex låg ständigt bredvid sängen i de unga tonåren…

Skit samma egentligen. Här och nu börjar nu då Flmrs stora hösttema om westernfilmer. Under kanske ett par år har jag sakta men säkert samlat på mig ett mindre bibliotek av westernfilmer, både nyare och äldre, klassiker och renodlade actionstänkare, äventyrliga och dramatiska, både bättre och lite sämre. Många har jag sett för första gången, många såg jag för länge sedan för att nu ha sett dem igen, och många ligger för tittning as we speak.
Först hade jag någon galen idé om att köra temat koncentrerat under kanske två-tre  veckor, men insåg att det nog är smartare att portionera ut dessa alster i bloggen i lagom doser under en lite längre tidsperiod, risken finns ju annars att det blir lite FÖR mycket kobojser på en gång.

De kommer inte i någon speciellt kronologisk ordning, istället känns det mycket roligare att blanda friskt i årtiondena. Och naturligtvis är det minst lika kul om du som eventuellt kikar in lite under temat då och då gärna lämnar en kommentar om dina egna erfarenheter av westernfilmens varande i allmänhet och speciella filmer i synnerhet. Kanske har du också några egna sköna westerntips att förmedla vidare…

Men då så.
Då rullar vi väl igång detta HöstTema dårå!

8 kommentarer på “Temadags! Det var en gång en epok…

  1. Intressant inlägg, detta ska jag definitivt hålla ett öga på och förhoppningsvis få lite tips! Gillar västerngenren, men jag har inte sett överdrivet mycket så jag hoppas på att få upp ögonen för några filmer som verkar intressanta. 🙂

    Gilla

  2. Det här ska bli kul att följa, särskilt som jag är Westernnovis själv. Kanske tror jag att den typiska Western, i likhet med den typiska Krigsfilmen, en allt för testosteronstinn produkt. Vilket säkert är mer en fördom än något annat, för de jag har gett mig på har ju oftast varit rätt underhållande (räknas Blazing Saddles? ;))

    Och när det gäller fenomenets omfång (eller snarare berättelserna om det), beror inte det helt enkelt på att USA inte har så jäkla mycket historia att fokusera på? Och att the Frontier-mytologin skapades redan medan den pågick så att säga?

    Gilla

  3. @svartnoir: Kul! Jag ska göra mitt bästa och hoppas att en del tips kan gå hem… 🙂

    @Sofia: Jag hoppas att ett par av inslagen här ska skilja sig lite från den testosteronstinna avdelningen och möjligen locka intresset lite… 😉

    Och visst…du har nog rätt i att myterna om The Frontier skapades i samma stund de skrevs om. Och säkerligen var det som ofta fick folk att bryta upp för att ta sig mot det förlovade landet västerut…lockelsen och drömmen om att det kanske kunde vara sant det som skrevs….

    Blazing Saddles vill man ju ta med bara för att den är så hejdlöst rolig!

    Gilla

  4. Fantastiskt kul initiativ. Jag kommer med stort intresse följa din skumpiga resa västerut. Jag har faktiskt sett en del westerns, både nyare alster och så har jag försökt ta mig an några av de gamla klassikerna. Kommer kanske länka till en och annan revy på min blogg när du träffar mitt i prick och överlapp uppnås. Yeeehaw!

    Gilla

  5. Ping: Coming up: hösten! | Flmr

Såhär tycker jag dårå:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.