Den här filmen kräver egentligen bara en endaste sak av sin tittare. Att man, om inte gillar, så ändå finner visst nöje och underhållning i att se en lätt överviktig, halvspånig och högljudd Jack Black fara runt som om han gått igång på tjugo liter adrenalin.
Vems idé det har varit att ta den gamla klassiska sagan om Gulliver och hans besök i lilleputtlandet, vränga den mer eller mindre ut och in för att sedan oerhört ansträngt trycka in den i en uppdaterad modern form vete i fan (idétorka på komedikontoret?), men spelar väl heller egentligen ingen roll. Naturligtvis står Black i centrum här, alla scenerna är uppbyggda runt denne skådis med vilt i blicken och håret på ända.
Lemuel Gulliver (Black) sköter posten på stora tidningen, är hemligt förälskad i reseavdelningens redaktör Darcy (Amanda Peet) och drar således en rak lögn om han minsann också kan skriva snygga researtiklar…och vips har han fått ett uppdrag i Karibien. Gulliver som inte kan ett skit om någonting, hamnar på en båt som snart förliser och…tja…resten känner ni ju till ni som kan er Gulliver-saga. I den här versionen är det bara det att huvudpersonen själv sällan försitter en chans att göra det så fördelaktigt för sig själv hos de förundrade lilleputtarna.
Klassiska gags och tröttsamma klichéer blandas med en del fnissiga och rätt roliga infall. Det är förutsägbart och Black gör precis vad han ska, varken mer eller mindre. Effekterna kan då och då vara lite trevliga och skönt tillverkade, men man har ju naturligtvis sett det mesta förut. Gulliver imponerar på lilleputtarna, sviker dem och tas självklart till nåder igen mot slutet. En föga engagerande sidostory som inbegriper lilleputten Jason Segel som hemligt kär i prinsessan Emily Blunt försöker gulla till det ytterligare.
Gullivers Travels är en helt onödig ny version av sagan, ingen tvekan om det. Står du ut med Blacks diverse infall och påhitt och den något flabbiga humorn som följer till detta koncept så kan det finnas ett visst mått av underhållning här. Överlag dock en helt onödig film som naturligtvis ska mynna ut i att alla ska få alla till det lyckliga slutet (jodå, Peet hamnar där också…kom igen vad trodde du!!?)
”There’s no small jobs – just small people.”
Jack Black i rollistan är nog för att jag aldrig kommer att se den här filmen. kan han inte ta och ägna sig åt sin musik på heltid?
GillaGilla
Har faktiskt aldrig hört Black musicera…!
GillaGilla
Tycker inte riktigt lika illa om Black som hr Filmitch, men den här känns det som man med gott samvete kan hoppa. Hm, ett fenomen som kan vara precis lika meningslöst som remakes på gamla filmer: remakes på gamla klassiker… Men de torde väl vara baserade i samma längtan efter ”säkra kort”…
GillaGilla
Jag har också ett visst mått av överseende med den gode Black. Den här KAN man dock hoppa utan att ångra sig i efterhand… 😉
GillaGilla
Vad bra att du förtydligade, din text hintade ju att det här kunde vara århundradets film 😉
GillaGilla
Tänkte att det är bäst…för att undvika missförstånd…. 😉
GillaGilla