The Babadook (2014)

the-babadook_poster”Scared shitless”!
Herregud, vilket roligt uttryck. Det sammanfattar liksom hela den känsla man förmedlar ut sådär ärligt och brutalt. Filmer som får dig scared shitless..det finns inte många. Exorcisten var en…men oj så många år sen. The Conjuring var en annan, lite mer i närtid. Eller varför inte Sinister!? Hu!

Är dagens objekt 2014 års bidrag till uttrycket ovan? Kanske, i alla fall om man gillar genren. Eller vaddå, man MÅSTE ju gilla genren för att överhuvudtaget kunna se tjusningen. Vill man inte frivilligt utsätta sig för obehagliga filmupplevelser och märkligt nog välkomna den olustiga krypande känslan man kan få i kroppen…ja då avfärdar man naturligtvis denna svarta australiensare till rulle ganska snabbt.

Själv är jag rejält förtjust i tanken att skrämma mig själv med filmiska medel, trots att det känns riktigt jobbigt då det också lyckas. Märklig natur vi människor är ändå. Men som sagt, det måste lyckas. Annars blir det bara jönseri och suck och stön från mig som åskådare. Otroligt många försök görs i genren varje år, och det är enligt moi endast ett fåtal (om man har ett gott år) som lyckas passera det där nålsögat då allt stämmer till punkt och pricka och filmen blir så mycket mer än bara en konstgjord produkt som cashar in på tittarens fruktan för det okända och hemska.

Här har då regissören och storypåhittaren Jennifer Kent med otroligt små medel tillverkat ett stycke upplevelse som fanimig går utanpå det mesta! Och det handlar om så mycket mer än bara den klassiska horrorn. Ensamstående Amelia (Essie Davis) bor med sin son Samuel (Noah Wiseman) i ett hus. Amelia sörjer fortfarande sin man som omkom samma kväll Samuel föddes. Samuel å sin sida visar upp en autistisk sida som påverkar både Amelia och omgivningen på det inte bästa sättet. Lillgrabbens uppförande är helt hysteriskt jobbigt. Att läsa en godnattsaga ur en bok Amelia inte visste att de hade blir inte bättre, då sagan handlar om The Babadook som kommer för att ta dig om du släpper in honom..! Heh!
Okej, bättre att gömma den boken eller hur? För sent. Något väldigt skumt och obehagligt har satts i rörelse, och det påverkar både Amelia och Samuel på de mest bisarra sätt.

the_babadook_pic1

att kolla garderoberna ingår såklart i konceptet

Filmen slingrar sig härifrån nu på ett snyggt sätt och blandar tröstlösts vardagsdrama med klassiska klyschor. Det otäckaste i rullen blir mer och mer förhållandet mellan en mor och sonen som hon inte riktigt klarar av att hantera. Hon vill älska sitt barn i ur och skur..men går det när han hela tiden påminner henne om sorgen efter maken…och han dessutom har ett sätt som hon avskyr mest hela tiden…? Det drar ihop sig, som det så bekant heter. Mor och son alltmer isolerade (inte ens Amelias syster vill vistas i samma rum som den opålitlige Samuel)…och kanske finns där också ändå något…annat…otrevligt som markerar sin närvaro på synnerligen obehagliga och lurkiga sätt..?

Jag sitter som på nålar. Tar in varje ruta av rullen. Jäklars vad obehagligt det känns. Mest otäckt blir det då modern låter sin ilska och fruktan och sorg gå ut över sin son. Det skär i hjärtat. Måste ha varit en pärs att spela in de scenerna för alla parter, tänker jag. Regissör Kent vet hur att ta var på de små detaljerna. Babadook-figuren blir en hotfull skugga, ett fasansfullt väsen som tycks lura i varje dunkelt hörn. Mycket effektfullt. Scenografin är makalöst effektiv. Ett par scener är hysteriskt starka och uppbyggda på ett sätt så man får ont i magen. Om man hinner känna efter. Yaak! De båda huvudrollsinnehavarna spelar lysande förstås. Essie Davis ser både trött, glåmig, hjälplös och uppgiven ut på samma gång. Jag kan inte tänka mig annat än att hon måste ha haft en fantastisk nära kontakt med sin unge motspelare Noah Wiseman under inspelningen. Grabben är helt enkelt fenomenal, han liksom bara ”är” Samuel. Som att man gått in och plockat fram en liten lirare med dessa autistiska drag och sedan placerat honom framför kameran.

Tro nu inte att detta ”bara” är ett mörkt drama, trots sin yttre ram. Här finns gott om lämpliga rysligheter från den mer traditionella skolan, och det är just kombon av gammal hederlig djup horror och tragiskt psykologiskt vardagsdrama som gör filmen till kanske årets (2014) mest skrämmande rulle.
Scared shitless!

Annonser

6 comments on “The Babadook (2014)

  1. Kul att den gick hem och att den gick hem ordentligt! Hos mig sitter den kvar – fortfarande. Jag funderar på filmen och på dom, mamman och pojken. Det är få skräckfilmer som lyckas med den bedriften, att verkligen hålla sig kvar i knoppen. Snyggt jobbat!

    Gilla

  2. Jennifer Kent har fattat vad som är läskigt och inte. Överträffar all form av storbudgetskräck alla dagar i veckan och minst sagt en minst sagt intressant regidebut.

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s