Och hur många gånger ska man behöva påtala det!?
Trixa inte med tiden!
Ni vet ju hur det blir!

Ändå, lik förbannat har vi här ett gäng kids som plötsligt ser oceaner av möjligheter när upptäckten (och modifieringen) av en mackapär som faktiskt kan tillhandahålla tidsresor…görs! Ajajaj.

Kanske är det mest high school-grabben David (Jonny Weston) man ska skylla på. Det som började som ett projekt för att få ett stipendium till icke helt okända MIT University, går snabbt överstyr när mäktiga krafter sätts i rörelse och märkliga fynd från förr görs hemma i källaren. Inte blir det bättre heller när David också bryter mot alla ”regler” gänget satt upp för hur man bör förhålla sig till den nya upptäckten.

Jaja, vi har ju sett allt förut.Det fascinerande i att kunna tämja tiden, bli lite smågud över vardagens alla ting.
Och det farliga när man börjar använda ”kraften” för egen vinning. Dagens rulle kastar sig såklart huvudstupa in i alla klyschiga normer som följer med en tidsmaskinsfilm…men det finns också nåt som känns lite piggt, fräscht och till och med tankeväckande; att även om du har goda intentioner med dina gärningar och handlar i god tro…kan det ändå få ödesdigra konsekvenser. Lite som att man skulle vilja åka tillbaka i tiden och skjuta Hitler innan han hunnit ställa till med jävelskap….vilka konskevenser skulle det få för framtiden?

coolaste prylen i kvarteret…eller bara en upphottad kaffebryggare..?

Återigen är det en form av FF-stil som presenteras, dock inte på ett irriterande och flängigt sätt. Mer som att man vänjer sig ganska snabbt. Känns som att regissören Dean Israelite vet om att han fiskar i en nästan uttömd genre, och satsar därför på att hantera just frågor om att det är svårt att hantera händelser som man en gång varit med om att ändra.
För hur vrider man saker rätt när varje liten detalj kan komma att ändra följden av det som sker?

Ganska mycket standard, med en liten touch av intressanta frågeställningar.
Jag behåller fokus ända in till mållinjen, vilket ändå måste ge ett småbra betyg.