De där 15 femton minuterna i rampljuset alltså.
Eller den sugande känslan av bekräftelse. Har vi inte alla den på ett eller annat sätt?

I detta digitala samhälle när man faktiskt vissa gånger kan bli rädd för sig själv då man inser hur mycket tid man lägger på datorer, uppkopplingar och framför allt den jäkla telefonen. Sociala medier, interagera, skriva, tycka, hela tiden söka information. Eller…nåt annat. Puh.

Här nu en rulle som väl i nådens år 2016 får anses vara ett praktexempel på hur det kanske står till i det digitala samhället, och hur vi fungerar som individer. Vare sig vi är åskådare eller utövare av diverse aktiviteter.

Venus (Emma Roberts) från Staten Island utanför New York dras in i the mobilspel of the year: Nerve. Digitala utmaningar, en sorts Truth or Dare (fast utan Truth) där spelaren antar utmaningar i varierande grad. Kyss en främling, sjung på ett fik…eller de lite mer vågade grejerna som prova kläder i exklusiva affärer och försök knalla ut med kläderna på, kör streetrace med förbundna ögon. Hoppsan. Ju farligare utmaningar man antar, och lyckas med, ju mer pengar tjänas. Och framför allt, ju mer LIKES får man från alla som följer spelet online nationwide. Ära och berömmelse. Allt hela tiden givetvis övervakat (om än lite overkligt kanske) av ”spelledningen”.

socialt häng med medspelare mitt under allvaret

Rullen må komma i form av ytterligare en av alla dessa YA-skapelser…men se vad skenet bedrar lite. Förvånansvärt vuxen och lagom mörk i sin berättelse. Snyggt gjord också rent visuellt. Bra mekat av, för mig, okända regissörsduon Henry Joost och Ariel Schulman. Manus byggs på en bok. Emma R fungerar kalasbra som Venus, först tveksam till hela grejen med spelet (från början är det ju hennes bästis som är die hard-spelare), men snart själv indragen i soppan när hon visar sig ha synnerligen smarta talanger för att kunna ta sig långt i tävlingen. För det är ju så, liksom det var i gamla Highlander, att hela grejen med spelet är att det bara ska finnas en spelare kvar i slutändan. Som vinner the grand prize. Vägen dit är dock kantad med både mörka hemligheter och knixiga kurvor. Minst sagt. Kan Venus´ nyfödda tävlingsinstinkt ha att göra med den charmige Ian (Dave Franco) som också är med i spelet..?

Fartigt drama om jakten på likes och bekräftelser. Kanske till och med en liten inbakad, vettig, frågeställning om hur vi egentligen fungerar i det digitala samhället när möjligheterna tycks oändliga….men alltid…självklart…till ett visst pris.

Överraskande bra rulle.