Kärlek och gnabb går alltid hem på film. Ett par som av någon anledning i början på en film inte drar jämnt får ändå alltid sista kyssen ihop. Dessförinnan har de mödosamt kämpat sig igenom någon besvärlig historia där de till syvende och sist alltid måste lita på varandra. Kan man dessutom slänga in lite humor också blir det en fin bonus. Kanske. Inte alltid dock.
Milo (Gerard Butler) försörjer sig som prisjägare, att leta upp efterlysta personer som smitit från borgen i väntan på rättegångar. Ett inte helt glamouröst jobb, som visar sig bli besvärligt värre när han plötsligt får uppdraget att leta upp sin ex-fru Nicole (Jennifer Aniston) som blivit efterlyst efter att missat att dyka upp i rätten för ett trafikbrott. Milo fylls naturligtvis av skadeglädje över att få sätta dit exfrugan och vara lite allmänt taskig, men vi som tittare förstår ju så klart att han i själva verket fortfarande hyser känslor för henne. Som ni redan nu fattar är det inget större djup i manuset.

Och än lite värre blir det när både Milo och Nicole tillsammans blir insyltade i en skumraskhistoria som nystas upp av Nicole i egenskap av journalist som fått korn på en historia med scoop-möjligheter. För att göra en onödig historia kort så måste nu det såta paret hålla sig undan skumma torpeder och opålitliga kontakter som vill tysta dem för gott, samtidigt som de gör allt för att lösa mysteriet på egen hand. Att Nicole också hela tiden har en förmåga att försöka smita från Milo och därmed blåsa honom på belöningen gör inte det hela lättare.
Skamlöst nog måste jag erkänna att jag är lite svag för Jennifer Aniston, även om hon ofta får spela ytliga och intetsägande roller. Aniston har en komisk ådra som hon kan plocka fram vid behov och som blir ganska njutbar att ta del av. Den här filmen passar henne väl i det avseendet och agerandet mot Butler slår kanske inga gnistor, men är tillräckligt underhållande för att ge den här storyn en liten liten strimma av liv. Butler å sin sida känns i mångt och mycket galet malplacerad i facket romantisk action, men räddas lämpligt nog av just Aniston från att falla helt platt i sitt agerande. Dagens regissör heter Andy Tennant och är ingen nybörjare på genren efter alster som Hitch (rejält underhållande) och Fool´s Gold (ganska underhållande). Tennant vet precis hur han ska dra i manuset för att ytan ska hålla i mer än fem minuter. Men som sagt, vi har sett det förr och vi kommer att se det igen. Filmen byggs helt och hållet runt de båda huvudpersonerna och de övriga birollerna hamnar helt ute i den ointressanta perifin.

The Bounty Hunter är sliskigt mycket yta och ytterst lite innehåll. Storyn är direkt tramsig, men räddas av den dumroliga humor som paret Butler/Aniston lyckas uppbåda. Är man på gott humör vid tittningstillfället (som jag var) kan den här filmen i all sin enkelspårighet erbjuda en stunds underhållning utan att man behöver lida alltför mycket efteråt. En semesterfilm.

Betyget: 2