Alternativ titel: The Hair of the Beast.

Fransk-kanadicker som leker med varulvsmyten. Kan det vara något tro? Tja, med visst överseende så fungerar det rätt ok.

I 1600-talets Kanada lyckas skojaren, charmören och tjuven Joseph rymma ur fängelset precis innan han ska hängas i den ökända galgen en gång för alla. Vår snabbfotade huvudperson tar sig ut i vildmarken, stöter på en död präst och tar sonika dennes identitet innan irrfärderna tar honom till en egendom mitt ute i kanadabushen där hans ankomst är lika uppseendeväckande som de kvinnor från Quebec som är på väg för att väljas ut som framtida hustrur till männen som bor och jobbar på egendomen. Självklart skall också den dryge godsherren välja ut ett par kvinnor till sina söner.

Joseph drar på med lögnerna, men upptäcker snart att han har problem med trovärdigheten som from jesuitpräst. Sakernas tillstånd kompliceras också av att han faller för en av de nyanlända kvinnorna, Marie, och samtidigt får vi vetskap om att en varulv (!) stryker omkring i grannskapet och slår till utan förvarning. Snart börjar också de övriga att kasta misstänksamma blickar mot den falske prästen. Kan det möjligen vara så att han i själva verket är en demon i form av ett bestialiskt vilddjur…?

Den minst sagt udda storyn blandar friskt både humor, rysligheter och rena märkligheter i en salig röra. Det lustiga är att jag inte stör mig speciellt mycket på vare sig logiken eller händelseutvecklingen. Visst märks det att det handlar om en mindre produktion rent ekonomiskt, men det tas igen på den fåtaliga men engagerade skådisskaran som gör sitt bästa och på sedvanligt franskt manér spelar över så det står härliga till.

Just dialogen prickar emellanåt in en del sköna fullträffar och får mig att dra på smilbanden. Själva rysligheterna i storyn, varulvsdelen, tycks märkligt nog inte beklämma invånarna så där jättemycket. Alla verkar mer eller mindre köpa existensen och hur att handskas med detta monster. Effekter glimtar till vid några få tillfällen, i övrigt är det en ganska oskrämmande  och oortodox behandling av varulven som sådan och dess beteenden.

Le Poil de la Bete vågar friskt och klarar sig över de flesta hindren med visst överseende. Kul persongalleri och lite lagom rolig. Inte speciellt ryslig, snarare tafflig vad gäller varulvsdelen. Självklart serveras hela anrättningen med en liten twist som rutinerade redan räknat ut för länge sedan. Udda med visst underhållningsvärde.