Dansar med Vargar (1990)

Någonstans har någon förståsigpåare hävdat att det här är en av de 15 bästa westernfilmer som någonsin gjorts. Och då är det inte ens en western i den bemärkelsen som vi kanske tänker på i första hand.

Att se om det här mastodontdramat, Kevin Costners skötebarn och den film som slutligen tog honom in i finsalongen på allvar (att han sedan slarvade bort lite av sin glans med några hybrisproduktioner är väl en annan femma), är som mjuk bomull för själen nu när jag ser den igen ett antal år senare.

Den långa och finstämda historien om John Dunbar, desillusionerad officer i armén och som mentalt skadad inombords av inbördeskrigets fasor söker tjänstgöring vid den mest avlägsna postering som armen har för att försöka hitta sig själv och nya upplevelser, är en uppvisning i filmhantverk när det är som bäst. Filmen är utan tvekan Costners finaste stund som skådespelare och regissör, och belöningen i form av guldgubbarna var det väl knappast någon som kunde protestera så där väldig vilt mot.

Jag har alltid varit svag för mäktiga präriescenerier och vildmark gestaltad genom en välavägd lins och regissör Costner målar tillsammans med fotografen Dean Semler upp ett galet förföriskt landskap av den amerikanska vildmarken och de stora slätterna innan allt var exploaterat. I vissa ögonblick känns det som varje filmruta, varje vinkel, är komponerad med yttersta noggranhet för att jag som tittare ska sugas in i den atmosfär som filmen vill förmedla.

Costner lyckas löjligt effektivt med tricket att få ett på papperet kanske lite ihåligt manus att växa ut till en storslagen berättelse om en man som uppenbarligen vill hitta sig själv, och på köpet finner ett nytt sätt att se på livet. Att tex låta oss som tittare uppleva att man kan samtala med varandra trots inledande språkförbistringar är helt enkelt ett par glimrande scener. Någonstans djupt inne i filmen säger också Dunbar att han själsligt lämnat livet som en en vit man i arméns tjänst. Att han förlikat sig med livets kretslopp i den nya miljön som blivit hans hem.

Att Kevin Costner spelar huvudrollen samtidigt som han står för regin känns på något sätt helt naturligt, och han har en närvaro som känns genomgående avslappnad och enkel. I övrigt mycket bra biroller, främst från Graham Greene som Kicking Bird, den som först tar sig an den besynnerlige främlingen Dunbar, men även Mary McDonnell som Dunbars kärleksintresse Stands With a Fist lyser i mängden. Att se hennes och Dunbars flirtande och svårigheterna att låta bli varandra ju längre filmen rullar är både roligt och lite rörande. Filmen är också en kärleksfull hyllning till den nordamerikanska ursprungsbefolkningen, att leva i harmoni med naturen är också att vara i harmoni med sig själv. Kärlek, humor och vardagsvishet är det som ständigt finns som ett litet löpande tema genom hela filmen.

de fria viddernas man

Dansar med vargar är en storslagen film, ett fint hantverk med detaljrikt innehåll och ett manus som trots sin enkla ramhandling innehåller så mycket mer. Det är antagligen en väldigt bra hyllning till livet.

Rent filmiskt är den sedan också underhållande, vansinnigt vacker och har sin beskärda del av intensitet och spänning och ett pompöst musikaliskt tema som i sammanhaget känns helt naturligt. Kevin Costner har här min fulla beundran och det är sannerligen en film värd att se om då och då, inte minst för att påminna sig om att man kan hitta det stora i det enkla.

10 kommentarer på “Dansar med Vargar (1990)

  1. Vacker och riktigt bra text. Har faktiskt inte sett den här, vilket är något jag måste ändra på. Känns som att den har allt jag kräver av en bra film.

    Men vad har hänt med Costner egentligen? Han har ju så mycket talang.

    Gilla

  2. Det är en riktigt härlig filmupplevelse!

    Ja Costner är faktiskt en riktigt bra skådis! På senare tid verkar det dock som om han kommer mest till sin rätt när han enbart behöver ägna sig åt skådespelandet, inte regi eller produktion i övrigt…lite motsägelsefullt eftersom han ju här i ”vargar…” har kontroll på allt och får till det till 100 procent.

    Kanske han blev lite för stor för snabbt, och trodde sig klara det mesta…?

    Gilla

  3. Riktigt härlig film det här. En barndomsfavorit som jag såg om i bluray-format för bara några månader sedan – och den står sig riktigt fint även idag.

    Härlig recension också!

    Gilla

  4. Något hände definitivt med honom. Han har ju hållt på rätt mycket med musik också det senaste. Hade en konsert i Stockholm för inte så länge sen, har jag för mig.

    Gilla

  5. Vilken version skriver du om, biooriginalet? Den längre specialversionen är faktiskt betydligt bättre. Jag tyckte att bio-versionen var bra, men skulle inte ge den samma betyg som den nyare och mer kompletta.

    Gilla

  6. Plox: Tack! – ja den känns verkligen tidlös

    Pladd: Japp, han kör väl lite countryrock och har sig..har lyssnat lite på honom via Spotify ibland…rätt ok…

    D-RL: Japp, recensionen bygger på bioversionen. Kan tänka mig att den längre ytterligare bygger på det bra betyget… 🙂

    Gilla

  7. Det är verkligen evigheter sen jag såg denna, kanske inte sedan den kom. Men minns att jag tyckte riktigt bra om den, så det kanske är dags att se om den inom en snar framtid. Minns fortfarande öppningsscenerna.

    Gilla

  8. Vacker, ja. Värd toppbetyg, nej. Nu ska man kanske skylla det framförallt på den litterära förlagan (som jag inte läst), men jag upplevde själva handlingen som förutsägbar och därmed lite tråkig. Dessutom blev den extremt starka kontrasteringen mellan ”indianer och vita” lite tröttsam.

    Gilla

  9. Det ligger ju onekligen en poäng i att filmen är väldigt subjektiv, men samtidigt är den så upplyftande positiv till människan och livet vilket tar ut det andra… 🙂

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.