Ok. Nu tar vi fram lilla kontrollistan här och checkar av;
Tony Scott gör en film.
Vilket numera betyder Denzel Washington i huvudrollen.
Vilket betyder det karaktäristiska, ryckiga sättet, att förhålla sig till filmbilderna.
Liksom det matta och filtrerade färgvalet.
Liksom det snabba tempot, hetsiga klippningen som möjligen leder till att alla karaktärer känns som lite på avstånd. Som att man aldrig kommer dem nära.

Det ostoppbara är ett förarlöst skenande tåg.
Denzel är veteranen som varit med om det mesta.
Chris Pine är rookien med lite hemligheter i bagaget, men som ändå kommer rätt bra överens med Denzel.
Tillsammans sitter de på ett annat tåg som jagar ifatt det första med avsikten att, som de rättskaffens järnvägsanställda de ändå är, hindra det skenande toktåget (givetvis lastat med oändligt mycket farliga explosiva ämnen) spåra ur och orsaka en katastrof modell större.

Inga skurkar.
Inga terrorister.
Inget skjutande.
Bara lite vanlig hederlig Tony Scott-action (vilket oftast märkligt nog  inbegriper bilar som flyger genom luften..)
Totalt förutsägbart.
Totalt oöverraskande.
Precis som att se någon av Scotts tidigare rullar.

Men.

Det är satans underhållande.

Unstoppable är ingen film för finlirare eller finsmakare. Det är tempo, snabba bilder, over-the-top-story och en (!) stark kvinna i manuset. I övrigt är det en Denzel på rutin, en intressant Chris Pine, en regissör som vet exakt precis hur mycket han behöver vrida på storyn för att den ska dra in stålarna. Och det roliga är ju att trots att jag vet allt detta nästan från början så är det en underhållande fest för ögat och precis vad som behövs för en trivsam kväll i tv-soffan.
Vilken sucker man är….