Om man någon gång skulle hemfalla åt att självömka sig själv för att man inte lyfter miljonlön, glassar runt på ett toppjobb eller bor i värsta drömkåken så kan man tänka på 17-åriga Ree i den här filmen.
Plötsligt framstår då ens egna problem som rätt triviala. En historia som höjts till skyarna av expertis och annat löst folk, samt varit med i Oscarsracet bra långt in på mållinjen.
Det är hillbilly-land i sin finaste form, långt från allfartsvägarna och den amerikanska landsbygd vi är vana att se gestaltas på film. Det är trash, fattigdom, tillagning av ekorre i grytan, man kokar knark runt varje hörn, det är kusiner hit, brorsöner dit och släktband som inte går att hålla ordning på men alla verkar alltid ha något ont att säga om sin nästa. Och banne mig om det inte är banjo med i bilden också.
Ree måste hitta sin knarkproducerande pappa, nyligen utsläppt mot borgen och försvunnen någonstans i den ogästvänliga trakten, och visa upp honom innan banken tar både hus och skog för Ree´s familj som dessutom består av två småsyskon och en mamma som är helt vilse i sin egen pannkaka och spenderar scentiden i filmen med att mest sitta och glo.
Drama om det sunkigaste av sunkigt alltså. Problemet efter en stund är bara att det känns som en parodi på våra vanligaste fördomar om just detta trashanksliv, och plötsligt sitter jag och väntar på att det hela ska mynna ut i att Grotesco-gänget hoppar fram bakom ett hörn och levererar en punchline. Ree knatar runt i trakten och ställer obekväma frågor, det uppenbarligen inavlade folket beter sig som kufar allihopa och verkar inte kunna föra en vettig konversation. Någonstans i det här gyttret av misär anar man en släktfejd, en sorts thrillerartad historia, ett svart drama om att sköta sig själv och inte ställa fel frågor.
Stor cred dock till unga Jennifer Lawrence som gör sin Ree helt rätt och med pondus mitt i misären, och till det visuella som målar upp en trist och färglös natur som är så dyster att man omedelbart får en önskan om att slå upp en bild på en grön sommaräng för att inte bli deprimerad. I övrigt är det alltså rätt slätstruket, lite segt och liksom en del andra har uttryckt väl så har jag rätt svårt att känna något för det jag ser. Förutom irritation över att alla verkar vara mer eller mindre dumma i huvudet.
Winter´s Bone är i mina ögon dessvärre en något överskattad upplevelse, om än väl tillverkad, som lever högt på sin unga huvudrollsinnehavares förmåga att hålla ihop filmen och ge den ett uns av känsla. Men det är klart, vad är väl mina vardagsproblem mot dessa…?
”Do we eat these parts?”
”Not yet…”
Flmr - Om film och serier. Mest. 
Åhå, någon som inte blev indragen i white trash-träsket 😉 Just misärskildringar är svåra tycker jag, dels kan de vara väldigt bra, dels kan det bli för mycket och dels känns det svårt att tycka illa vara om dem på rent moraliska grunder.
GillaGilla
Jag håller med om att den här rullen har blivit överhajpad och sönderkramad, jag ser fortfarande stora annonser/posters för filmen på stan (helt galet, hur länge har den gått?)
Jag dyker för övrigt den där postern ljuger en aning, det känns som att det ska vara en spännande thriller där Ree är ute vildmarken för att leta efter sin pappa. Men det blev liksom bara fula gårdsplaner.
Men: jag gillade ändå filmen till stora delar. Jag är svag för white trash vilket kanske märks i min recension…
http://jojjenito.blogspot.com/2011/02/winters-bone.html
GillaGilla
@Sofia: det är en fin linje helt klart i skildringarna. Går man över den blir det ofta pannkaka eller tokhumor av det hela…
@Jojjenito: Japp, postern är rent bedräglig. Så mycket till thriller kan man inte ana här tycker jag…bra skriven sammanfattning av dig i din recension! 🙂
GillaGilla
”The Island” bättre än ”Winter’s bone”?? Obegripligt! 🙂
Jag förstår vad du skriver men håller inte alls med.
Jennifer Lawrence bär filmen, check, håller helt med. Jag finner den dock mycket spännande och fascinerande. Jag såg den på en stor biograf och det kanske är en film som vinner på att ses på bio? Att karaktärerna är korkade, envisa, hårdhudade, outbildade, inavlade, whatever… är som det är, det försämrar inte filmen per definition.
Bra citat du fick med. Det skulle jag använt…
Min revy:
http://fripp21.blogspot.com/2010/11/winters-bone-2010.html
GillaGilla
@Henke: Tack för kommentar! 🙂
Jag har verkligen inget emot filmer om misär och korkade individer och annat elände. Grejen med den här filmen är bara att allt känns så ytterst drivet till sin spets så att det nästan inte går att ta på allvar….precis som jag skrev i mitt omdöme; man väntar nästan på att det hela ska mynna ut i en sketch a la Monty Python om taskig uppväxt.
Det finns en väldigt tunn linje (i allt) med vad som funkar eller ej.
Filmen var på intet sätt ointressant, men berörde mig dessvärre mycket mindre än jag hade hoppats på. Din resension var dock intressant och visar än en gång på att filmmediet är härligt dynamiskt eftersom det kan beröra oss på olika sätt! 🙂
The Island var bättre på så sätt att den tilltalade mig mer i sin genre och sin uttalade överdrivna stil och att den inte hade som ambition att vara verklighetstrogen.
Trevlig blogg du har!
GillaGilla
Tack detsamma. Jag länkar till din blogg nu.
GillaGilla
Likewise!
GillaGilla