Deck the Halls (2006)

Vi tar en julare till..som extra bonus till julsamlingen, december it is after all.
Ja ni får väl kalla mig tramsig och inkonsekvent då om ni vill. En man som i ena stunden näst intill kapar en historia om killen som tar över tomtens sysslor i jul (ganska juligt tema om man säger så), för att i denna stund istället tramsmysa lite smått lagom över en grannfejd om julbelysning (lika juligt det) in your average american suburb. Håhåjaja.

Den analt ordningsamme och strukturerade Steve (Matthew Broderick) vet precis hur en snygg julbelysning ska lysa upp ett hem..och varför inte en liten småstad i New England. Kanske därför han likt en odräglig klassens ordningsman alltid bär ansvaret för utsmyckningen på stadens gator också… Inget tänk utanför ramar här inte. Som vanligt bakom en tokskalle till huvudperson finns en prövad fru (Kristin Davis) och barn. Likt en viss Clark Griswolds fru har hon lärt sig att det inte är lönt att försöka ändra makens egoideér i någon större utsträckning.

Stora problem kommer som ett oväntat snöoväder då plötsligt kubiken Danny DeVito flyttar in i grannskapet med het het het fru och döttrar. Grannen, Buddy, har sina egna tankar om hur ett hus bäst lyses upp i jultid…vilket helt krockar med Steve´s syn på samma ämne, och se här har vi nu den klassiska grannfejden om vems ego, jullampor, inställsamhet mot allt och alla..som ska avgå med segern. Det blir naturligtvis pruttigt, elakt, klyschigt, farsartat och SJÄLVKLART smörjigt när båda familjerna till slut måste lära sig julens sanna (what!??!) budskap.

Egentligen inte ett dugg bättre än julens alla andra drypande alster, med sina pekoral och manande till alla jäklars goda sinne. Här finns dock något som höjer min trivselfaktor lite mer än vad som vore logiskt. Kanske är det för att jag alltid gillat Broderick. Kanske är det för att Danny DeVito får vara lite lagom skönt burdus. Kanske är det för att jag gillar julbelysning rätt mycket…och här får man sanna mina ord valuta för den böjelsen!

lagom krystade juliga artigheter utbyts

Således, det finns inget nytt att förtälja med denna film. Det blir vad som förväntas. Det vrids och tänjs lite på de gamla slitna julfilmsreglerna, men i slutändan kommer bjällrorna och den sötsliskiga musiken lagom till eftertexterna…och om du nu har något kvar av den där sötsliskiga glöggen jag nämnde för några poster sedan så drick upp resten här. Passar finfint det se!

Deck the Halls fick heta En lysande jul i Sverige och det var väl lite käckt kanske. Broderick med filmfru Davis blir möjligen lite som mesigare kusiner till paret Griswold, för till deras liga når ju detta inte riktigt…trots egentligen samma typ av historia. Jag är dock en juligt förlåtande filmälskare och hittar ändå några små trevlighetstecken i denna tillrättalagda historia…vilket gör att den får två stabila godkända (jul)stjärnor.  
Påfyllning av glögg tack.

2 kommentarer på “Deck the Halls (2006)

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.