Alltför många aliens har droppat ned från himlen i diverse filmer för att det ska vara nyskapande nu för tiden. Istället handlar det om att göra något annorlunda av historien. Få den att sticka ut en aning så den inte drunknar i det otaliga utbudet av B- och C-filmer på ämnet. Oftast finns det två vägar, två fåror, action eller komedi.
Dagens betraktelse håller sig till det mer lättsamma och komiska. Spelplatsen är ön Erin Island utanför den irländska kusten där det mesta ser ut att höra hemma i ett avsnitt av Hem till gården. Mystiska ljussken faller från skyn, en besättning på en fiskebåt försvinner, döda valar spolas upp på stranden. Den något alkade polisen/kustbevakaren (lite oklart vilket) O´Shea vet inte vad han ska tro, dessutom måste han ta hand om en kvinnlig vikarie som ska tjänstgöra på ön. Och som om inte det vore nog närmar sig (naturligtvis) en monsterstorm.
På tal om monster så dröjer det inte länge förrän utvalda delar av the locals tas av daga av några, uppstigna ur havet, varelser som påminner om slemmiga bläckfiskar korsade med nyllet på The Predator. Nu blir det fullt upp i grannskapet så att säga. Av en slump upptäcks dock att bestarna inte tycks tåla alkohol i det mänskliga blodet, så vad är väl ett bättre sätt att skydda sig än att bli dyngrak i preventivt syfte..?
Det sägs ju ofta att de bästa filmerna är de som plötsligt dyker upp lite under radarn sådär. Precis som här. Med en historia som lutar åt det B-aktiga, tar regissören Jon Wright igen det hela på knäppa karaktärer och underhållande skådespel. Spontant kommer jag att tänka på Hotet från underjorden, och då förstår ni vilket sorts birollsgalleri vi snackar här. Fast med brittisk touch.
För att vara en rulle från en på papperet lägre division hålls klassen på cgi-effekterna anmärkningsvärt hög, men det är på humorn filmen vinner sina poäng. Nu är det icke på något sätt så att jag sitter och gapskrattar i parti och minut, men hejdlöst roligt är det mest hela tiden. Utan av vara asflabbigt. Hänger ni med? Extra kul också att se Richard Coyle i huvudrollen som den ovanlige hjälten O´Shea, vem kan glömma hans insats som den sexgalne Jeff i njutbara serien Couplings för ett antal år sedan?
Förvänta er inget djup i det lövtunna manuset, mer ett roligt förvaltande av detsamma. I sina bästa stunder blir möjligen historien en rolig passning till andra mer kända monsterfilmer ur A-facket. Full fart på tokerierna således, mixat med lite hederlig rymdmonsteraction. Sprithumor kan vara riktigt underhållande om den görs på rätt sätt, och här försedd med brittisk smak blir det riktigt trivsamt. Ruth Bradley i rollen som O´Shea´s kollega Lisa svarar möjligen för filmens roligaste fylleporträtt.
Grabbers är oväntat underhållande och höjer sig en bra bit över mängden från alla andra dussinprodukter i samma genre. Mer tokroligt än spännande och visst lever historien lite extra på sin spritrelaterade humor. Vilket dock inte är något som helst problem när det gäller att uppskatta det som utspelas här. Kuligt säger jag.
Ja jo den dög väl för vad den var men du var lite väl snäll i betyget. Kan ha med att göra att jag är hjärtligt trött på fulla folk skämt.
GillaGilla