Flmr funderar: Betyg på Film

Idag sampostar jag och Fiffi funderingar på något som ständigt känns aktuellt; det här med FILMBETYG!
Vad ÄR ett filmbetyg? Hur mycket är det värt? Hur ska man tolka ett betyg på en film…egentligen? Speciellt när man som tittare kanske har en helt annan skala på sina egna bedömningar..?

Det är inte lätt alltså.
Som engagerad konsument av film kommer man ständigt i kontakt med sättet att bedöma film. Hur en film sätter sina spår, hur den ses i form av underhållningsvärde och investerad tid. Hur bedömer DU en film? Vad är viktigast? Som medlem i ett bloggcommunity, där merparten av de hängivna ”kollegorna” ägnar sig åt att både skriva om filmer och sätta ett sorts betyg på dem, känns det ofrånkomligt att det ibland blir vissa skillnader i betygstecknen..trots att vi kanske ändå är ganska lika i omdömena! Skapar det förvirring? Kan göra.
Vid det här laget kanske så många av oss som skriver och läser hos varandra ändå har en sorts hum om hur vi fungerar som betygsättare.

För vad är ett betyg egentligen?
Hur mycket kan det…SKA det…vara värt i ett omdöme? En sorts symbolisk handling för att oerhört kortfattat visualisera vad man tyckte? Ok, ganska enkelt, en etta i betyg talar ju rätt tydligt om vad skribenten tyckte om rullen. Likaså en femma. Inga problem där. Men hur förhåller man sig till de där tvåorna, treorna och fyrorna..? (om vi nu ska börja med det ganska traditionella ”skolsättet” att värdera en film.) Vad betyder till exempel betyget två för just DIG? I MIN bok är en tvåa en film som är godkänd, den gör vad den är ämnad för att göra. Innehåller vissa svagheter, visst, men i stort en film som man ändå fann visst nöje i. Kanske inget man ser om igen. Eller ens vill rekommendera till någon annan. En film som jag sätter betyget tre på är helt enkelt en film som är BRA. Bara sådär. Underhållande, berörande, trivsam. En film helt enligt de eventuella förväntningarna. Brister kan finnas, visst, men inte i sådan storlek att jag stör mig på det alls. En film man liksom bara ser, tycker om och gärna kan tipsa vidare om. Ingen rulle jag lägger så värst mycket tid på efteråt att grunna vidare på (för då blir det ju en fyra!?)
Och det är just här, i gränslandet mellan TVÅ och TRE jag upplever att de största skillnaderna finns hos oss filmgalningar när vi ska sätta våra betyg. Inrutad i MIN skala läser jag ju naturligtvis den eventuella tvåan hos DIG som ett OK betyg…fast texten säger plötsligt nåt annat då du kanske dissar filmen nästan rakt upp och ned eftersom det hos dig är ett underkänt betyg.
Ofta blir just det här exemplet tydligt när vi jämför filmer vi alla sett.

Och ibland kan till och med texter påminna om varandra, och ändå har de fått olika tecken i betyget!

Naturligtvis finns inget fel och rätt här.
Allt beror ju på hur du käre läsare väljer att sätta dina referensramar. Vilka gränser du vill ha. Dessutom lär man sig ju längre åren går hur man ska läsa betyg hos kollegor och vänner. Det kan till och med vara roande. Behöver man då betyg på en rulle? Räcker det inte med att man skriver en text om den där man redogör för sina tankar, gnälliga som goda? Och måste man ha flera tecken att välja mellan? Vad säger ni som använder skalan 1-10? Upplever ni det enkelt att förhålla er mellan betygen 5 och 7 till exempel? 8 och 9? Krävs det mer gränser och referenser att ta hänsyn till om man använder sig av denna skala…än den mer (kanske) sedvanliga 1-5? Naturligtvis är detta ett problem mest när det handlar om betygen 2-4. Ettan och femman är liksom ganska självförklarande. I min bok alltså! Själv har jag ibland problem med att malla in en rulle i den specifika fållan och då krävs det verkligen att jag försöker skriva ner detaljerat VARFÖR filmen ska ha just det där betyget som den faktiskt fick. Sättet JAG jobbar på är att alltid försöka spontansätta en siffra på filmen…och sedan förklara just varför den siffran ska vara betyget. Blir då en betygssiffra ett sorts stödhjul? Ja kanske. En visuell hjälp för skribenten att få fram sina åsikter med mer än bara sina ord. Ibland behövs ju (gubevars) inte så många ord heller. Värt att beakta.

Varför delar jag ut så få femmor dårå?
En helt okej fråga såklart, och det ganska enkla svaret på det är ju att jag nog inte vill slösa med mina toppbetyg. En femma vill jag förära en film som HELT slår undan fötterna på mig. Får mig att VILLKORSLÖST älska upplevelsen och den historia som berättas. Oavsett om det handlar om glädje, sorg eller svindlande äventyr. En femma i betyg SKA vara nästan omöjligt att få. Lite som en utopi. Det där gudomliga som alla vill nå. Sfären där ALLT är perfekt. Där inga BRISTER eller fel finns. Den ultimata upplevelsen. Vilket i praktiken gör att betyget fyra på en film hos Flmr är det närmsta man kommer top notch…för hur många filmer idag kan uppfylla just de tidigare kraven?
Men visst, de FINNS. Och då såklart i min egen referensvärld.
Som kanske inte alls är som DIN.

Som ni märker är det mer frågor än svar i dagens funderingar. Och det är också det som är lite meningen. Att både ni och jag ska få igång tankar om det.
Fundera och kommentera gärna här och hos Fiffi som alltså skriver om samma tankar idag. Berätta om DINA sätt att förhålla dig till dina filmbetyg. Hur tänkte du? Hur TÄNKER du? Mina funderingar när jag skapade min skala hittar du här.

En annan intressant tanke är hur vi tillsammans eventuell kan förändra sättet att sätta betyg på filmerna vi ser. Ska vi rentav enas om en sorts gemensam standard? Ett ”officiellt” FilmspanarBetygssystem? Och hur ska det i så fall se ut? Hur dras gränserna och formerna? Inte helt lätt såklart eftersom vi alla, ÅTERIGEN, har olika sätt att förhålla oss till upplevelser och förväntningar.
Men håll med om att det vore lite kul att fundera i de banorna..!?

Filmbetyg i sig är ett rätt fascinerande fenomen. Går vi som konsumenter i dagens mediebrus alltför ofta FÖR mycket på vad de här olika betygstecknen vill berätta för oss på den sekund det tar att registrera symbolen?
Eller är vi så pass smarta att vi ALLTID kan förhålla oss coola och objektiva? Vad tjänar ett filmbetyg för syfte för dig som läser en recension? Blir man påverkad? Om än omedvetet. Kan man ana mönster i betygssättningarna? Blir vissa filmer och alster alltid satta på ärliga grunder? Finns det filmer som får höga betyg och hyllas bara för att resten av medievärlden tycker så? Ska en Bergman-film per automatik alltid ha höga betyg för att han är ”Bergman”?
Typ.

Ojoj så många utkastade frågor det blev idag! Läs om och begrunda.
Hoppa sedan vidare och läs hos Fiffi!

Fortsätt sedan att se på film och betygssätt för allt vad du är värd…och kommentera gärna i någon form hur dina och andras tankar kan tänkas fara i den här frågan!
En sak är säker, betyg i nån form kommer vi säkerligen alltid att uppleva på det ena eller andra sättet!

 

Annonser

9 comments on “Flmr funderar: Betyg på Film

  1. Det är ingen lätt fråga att skriva om _utan_ att ta med frågor och funderingar men ibland är det vettigt att fråga sig varför man gör saker och varför man tycker något är viktigt. Jag tycker det där lilla betyget i slutet av texten ÄR viktigt och jag tror att jag tycker det för att det blir som nån slags ”bevis” för hur texten ska läsas. Att läsa ”bara” en text kräver mer av mig som läser, jag måste bilda mig en egen uppfattning, analysera, tänka efter vad skribenten egentligen menar. Ett betyg är ett betyg, pang-poff-tjoff, man fattar direkt.

    Gilla

    • Precis.
      Det är så jag ser det också. Det där lilla betygstecknet ger en hint om hur tankarna har gått…sedan tar man sig vidare och fördjupar sig textmässigt för att få veta varför…typ.
      Och det som jag ofta tycker är ganska fascinerande, och som jag mumlar om texten ovan, är ju hur pass OLIKA vi bedömer våra betygstecken…

      Gilla

  2. Som sagt, ständigt aktuellt… Kul med en sampostning! När jag läser andras omdömen vill jag gärna ha kombinationen av text (motiveringar egentligen) och betyg. Enbart det ena eller det andra blir för ofullständigt.

    En gemensam standard tror jag inte på. Gränsdragningarna skulle bli allt för svåra och i slutänden löjligt detaljerade eller så övergripande att det ändå skulle vara i princip omöjligt att veta om din tvåa är ekvivalent med min. Man ser ju så många olika element i filmer…

    Gilla

    • Intressant.
      Eller är vi från början så inrutade i det här med att det SKA vara ett tecken ihop med texten…? (nu gillar ju jag matiga motiveringar..men har tack vare inspiration från Jojjenito börjat experimentera med korta texter där jag försöker få med det viktigaste. En utmaning då man är van att låta tecknen flöda….!)

      Nä, gemensam standard kanske skulle bli svårt. Dels att enas om vilka kriterier som skulle gälla och EXAKT hur stora spann de skulle ha.
      Det är nog som du skriver…den personliga uppfattningsförmågan hos var och en är så annorlunda. MEN…tanken är ändå lockande på något vis… 😉

      Gilla

      • Mja, ska och ska. Det handlar förstås om hur texten är skriven men jag kan tycka att man bland till de skribenter som inte sätter någon form av betyg skulle vilja fråga: ”men vad tyckte du _egentligen_ om filmen?” I de fallen skulle det såklart underlätta med en lite nuffra (eller stjärna eller vad man nu föredrar).

        Då är jag kanske lite mer anarkistisk än du för inte ens tanken lockar — den ger mig istället andnöd och huvudvärk 😉

        Gilla

  3. Jag har en mycket lik skala som du Steffo, men jag är mer generös med de lite högre betygen.

    Jag (vi?) har dock inte en symmetrisk normalkurva då jag tror mig kunna välja fler filmer jag gillar än filmer jag inte gillar och då skulle de flesta filmerna tryckas ihop på högra halvan om jag körde en helt symmetrisk fördelning. Därför finns bara ett riktigt dåligt betyg (1). Ett betyg som är ganska brett och som innehåller halvdåliga till helt ok och nästan bra filmer dvs 2:an. 3:an till femman är till för bra filmer i olika nivåer.

    Gilla

    • Ja det känns som vi ganska mycket tänker lika om gränserna.
      Och det är väl så… att egentligen ska en film bara försöka hålla sig borta från ett tecken…ettan…i övrigt är det ju inget fiasko. Bara olika grader av godkänt…-isch.

      Gilla

  4. Mkt intressant läsning. Jag valde en 10-gradig skala för att kunna differentiera mera men en del betyg är svåra ang ngn dunkel anledning. 3:or och 8 :or. Varför? Ingen aning.
    Om jag haft en 5-gradig skala hade mina tvåor varit dåliga men tittbara filmer så redan här ser vi hur olika man tolkar.
    En annan sak som jag gör ofta när jag sätter betyg är att jag tänker lite på hur filmen är i sin genre det kan annars (åtminstone för mig) vara svårt att sätta betyg för hur jämför man t.ex 500 days of summer med The Shining. Båda är tior i bok men av olika anledning (bortsett från att de är bra filmer).
    Som sagt många frågor få svar men som Sofia skrev text och betyg kompleterar varandra.

    Gilla

  5. Ping: Upplevelsen står utan betyg | Film - David Sundgren

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s