Vi kör en Michael Douglas till av bara farten.
Fast av lite mer modernt snitt.

Eller vänta, det skulle ju kunna vara den stenrike Van Orton som den här gången åkt ut i den amerikanska öknen. Men det är det inte.
Istället är det dryge och iskalle miljonären Madec (Douglas) som kommer fräsande till en liten håla på randen till Mojaveöknen i sin ultramoderna jeep och med de senaste tekniska prylarna.

Madec ska ut i öknen och gå på tur samtidigt som han vill jaga och skjuta med bästa geväret. Han behöver guide till det torra landskapet…varför inte Ben (Jeremy Irvine) som är uppväxt i trakten och kan varenda ökensten som sin egen byxficka.
Ben dras med privata problem, men går med på att guida glassaren Douglas…vem säger nej till lite lättförtjänta stålar liksom? Och hur svårt kan det bli? En promenad i parken….väl?

Naturligtvis går allt överstyr.
Madec är en kaxig och nonchalant jävel som är van att få sin vilja fram…och när en ödesdiger olycka inträffar skits det ordentligt i det blå skåpet och plötsligt handlar det om överlevnad.

dryg jävel med bössa. ingen bra kombo.

Rätt klyschig dialog samsas med snygga ökenbilder.
Douglas tar hem en lönecheck på att vara lite extra dryg..sådär som han är så stabil på. Skådisen Irvine liksom bara…är. Han påminner om en annan skådis jag nu glömt namnet på, och sticker inte direkt ut som en snubbe att komma ihåg.

Annars är det lagom sävligt, ibland hettar det till och de två skådisarna gör helt okej ifrån sig, om än med vissa ologiska grepp. Det får vi väl beskylla regissören och manusnissarna för.
Filmens svagaste parti hittas i slutet, som är ordentligt sämre än filmens övriga upplägg.

Ok för stunden. Finns sämre. Och bättre.
Douglas hög lägstanivå.