Miss Sloane (2016)

I The House of Flmr heter en av husgudarna Aaron Sorkin. Det här är inte en Sorkin-produkt på något vis, men jäklar vad nära det kommer!

Älskar de här snabbpratande, smarta och snurriga dialogrullarna! Det är”walk-and talk” på sitt bästa humör. Smutsigt politiskt ränkspel i Washington på programmet igen. Elisabeth Sloane (Jessica Chastain) är den tuffaste, hårdaste och iskallaste lobbyist som någon gått i ett par högklackade skor. Det finns ingen som kan mäta sig med hennes iskalla och beräknande strategi. Hon gör jobbet, kosta vad det kosta vill. Ända tills hon ställs inför uppgiften att bistå den amerikanska vapenindustrin med att locka fler kvinnor att köpa vapen. Då drar hon. Det finns uppenbarligen en gräns. Istället börjar hon hos en konkurrerade konsultfirma som jobbar MOT den nya motionen om vapentillgång. Att säga att kampen blir ädel, ärlig och renhårig är bara löjligt. Handskarna av och en grisig batalj börjar, som i nämnde Sorkins bästa manusdagar! Hela storyn är lagom twistad och bygger upp för det formidabla slutet som sätter pricken över i:et. Trovärdigt fullt ut? Kanske inte, men skit i det. Så pass långt in i storyn sitter jag bara där och njuter!

Regi av rutinerade John Madden (Shakespeare in love) som har koll på scener och tempo. Vänta er inga puttinutscener från politiker och lobbyister i natursköna miljöer utanför kontoren. Här fokas allt på stenhård dialog, konferensrum, tv-studior och senatsutskott. Jessica Chastain är magnifik i rollen som Elisabeth. Hon bär hela rullen på sina axlar. En iskall donna, men som också har fått betala ett högt pris för sin yrkeskarriär. Sam Waterston, Mark Strong och John Lithgow finns också med. Pålitliga gubbs. Men de hamnar hela tiden i bakvattnet när Chastain spelar skjortan av dem.

Detta är kalasgod dialogdrama av bästa märke. Synd och skam dock att den inte gick bättre på biograferna. Försvann nästan helt under radarn.
Detta är, för att låna ett uttryck av en kollega i podcastbranschen, ”Mumma för Måns”!

 

Vi jiddrar mer om denna rulle i det mustiga #104 av SoF-podden! Lyssna gärna!

8 kommentarer på “Miss Sloane (2016)

  1. Hörde en del om den här filmen när det var aktuell. Visste att det var nåt sorts politiskt drama men det var allt. Av nån anledning så är inte filmens titel speciellt lockande. Nu lägger jag den dock på ska-se-listan.

    Får en känsla av att den kan påminna lite om Michael Clayton (?), som jag gillade väldigt mycket.

    Gilla

    • Michael Clayton? Han var kanske mer en ”fixare” som fick städa upp.
      Elisabeth är mer ”genomdrivare” av förslag… . Tänk Vita Huset när det var som bäst med alla sina snabbpratade mötes-scener, eller varför inte någon av de tidiga säsongerna av House of Cards! 🙂

      Gilla

      • Jo, jag har förstått likheterna med Sorkin och Vita Huset, men när jag lyssnade på sofpodden där ni snackade om filmen så lyfte ni även fram baksidan av Miss Sloanes stenhårda yta. Att hon verkade vara en ensam människa som inte hade nåt vidare socialt liv osv. Då fick jag lite Michael Clayton-vibbar. Där hade vi ju en person som var otroligt duktig på sitt jobb men det kändes som att han offrade en bit av sig, och då och då fick man se hans mänsklighet lysa igenom.

        Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.