Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales (2017)

A.k.a. Salazar’s Revenge.
Precis när man trodde att piratskeppen seglat sin sista rutt…så kommer de tillbaka!
Nu med norskarna Joakim Rönning/Espen Sandberg (Kon-Tiki) bakom rodret. Och DET var kanske ett litet lyckodrag. Regissörerna verkar nämligen ha fattat det här med att ta svulstigheter och äventyr lite på skoj sådär. Pirates-serien körde ju mer eller mindre in på grunt vatten ju fler uppföljare som dök upp…för att till slut stranda helt. Och vi var väl kanske inte alltför många som grät för det.

Är detta nu en sorts revival? Äsch nej, bara ett nytt litet försök att underhålla i piraternas tecken. I och för sig går det ju att ställa sig frågan VARFÖR denna femte del dyker upp. Men skit i det, en frejdig skröna är aldrig fel. Vad får vi här då? Ah, ni vet ju hur uppläggen brukar vara; den olycksalige Kapten Jack Sparrow (javisst, Deppen är tillbaka i sin patenterade jönsiga roll!) får en nemesis efter sig, och så måste det letas efter lite övernaturliga artefakter. I dagens fall är det Spök-Kaptenen Salazar (Javier Bardem med..eh…”böljande” hår) som har svurit på att hemsöka Sparrow en gång för alla. Så pass att han rymmer med sina gastar från ”Devils Triangle” (typ där alla gastar är fast för evigt) för att röja runt på haven. Det enda som kan tygla spökerierna är om man har tillgång och kontroll över ”the Trident of Poseidon”..och var finns nu detta märkliga föremål? Ja, se det är ju upp till alla inblandade att klura ut.  Jo, just det, ni kommer väl ihåg Will Turner? Enter i detta avsnitt hans grabb Henry! Plus en kvinnlig astronom som får vara dagens Keira-Knightley-kärleksintresse.

Vi får lite äventyr, lite CGI-action, mustig musik, en Johnny Depp som fortfarande springer  lika larvigt, solen skiner också fortfarande lika förföriskt över Söderhavet (eller stand-in-Australien). Med den lilla skillnaden….faktiskt…att det inte alls känns så tråkigt den här gången. Upprepande och larvigt, javisst, men inte alls lika trist och pompöst mättat. Regi-norskarna håller det ganska stramt, effektivt och framför allt snabbt. Precis som att de vet på pricken hur de andra rullarna varit uppbyggda, men aktar sig för att gå i samma fälla. Ett antal miljoner är som vanligt inskyfflat i projektet av herr Bruckheimer, vilket  gör att det ser snyggt ut. Fattas bara annat.

Du kan inte räkna med nåt nytt på piratfronten. Och jag kan inte påstå att jag saknat genren direkt. Å andra sidan har jag inga som helst problem att hitta nöje och munterhet här. Men vi rör oss självklart fortfarande i oerhört ytliga vatten. Men det finns väl ingen på den runda jordboll som hade räknat med något annat…?
Slår ganska lätt sina två omedelbara föregångare på fingrarna.

Överraskande underhållande.

En kommentar på “Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales (2017)

  1. Mja, öga för svulstigheter och skrönor i all ära men det här blev allt för tråkigt och dumt för min del. Ingen revival as far as I am concerned, tyvärr.

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.