Kon-Tiki (2012)

Har man i skolan hängt med på historielektionerna, alternativt är någorlunda intresserad av nutidshistoria, är chansen rätt stor att Thor Heyerdahls märkliga bedrift från 1947 är lite bekant ändå. Kanske i den bemärkelsen att man VET att det skedde, men inte riktigt HUR och under vilka omständigheter den äventyrlige norrmannen en gång för alla tänkte bevisa sin tes om att det minsann var både möjligt och troligt att Polynesien blev befolkat av invånare från Sydamerika som använt sig av havsströmmar för att segla västerut på egenhändigt tillverkade flottar. Och då snackar vi ju sannerligen pre-Columbus tid!

Låt vara att ”the real” Heyerdahl och co filmade sin resa och gjorde spännande långfilmsdokumentär i färg av resan redan 1950 och fick folk att vallfärda till biograferna (brukar också vevas på statstelevisionen med ett par års mellanrum sisådär). För de yngre generationerna är det möjligen ändå föga känt vad hela projektet gick ut på och varför.

Hugade producenter och annat fint filmfolk från Norge vill nu alltså råda bot på detta, och har därför plöjt ned en herrans massa norska (olje?)pengar i denna film som med en budget på drygt 103 miljoner svenska kronor dessutom blivit den dyraste norska filmen genom tiderna.
Och…det märks.

Kanske inte så mycket på innehållet, där handlar det som vanligt om mer standardutförande i dramat. Eftersom det är en historia där det mesta är känt handlar det mer om att spetsa till vissa händelser och ögonblick så att det blir lite intressant och spännande i rent underhållningssyfte. Jag är övertygad om att manuset tar sig behövliga överdrifter med verkligheten för att passa sitt syfte, och det är väl inget fel i det. För kom igen, hur gör man en historia om ett gäng snubbar på en flotte mitt ute på Stilla Havet engagerande i nästan två timmar?

Och det är här filmens stora grannlåt och utgiftspost kommer in; snyggheten. Sällan har jag sett ett Stilla Hav se så blått och förföriskt ut, eller en solnedgång så enorm. Filmen är en teknisk tjusning av bästa Hollywoodmärke och regissörerna (för det är en duo) använder sig listigt och effektivt av de bästa specialeffekterna som går att uppbåda. Vilket förnämligt gör att jag sällan kan avgöra vad som är på riktigt och vad som är cgi. Trots den givna faktiska utgången av Heyerdahls vedermödor är kända från början, blir det dramatiskt och lite småspännande när både interna konflikter, obehagliga möten med havets invånare (av varierande storlek och fruktan) samt ett och annat tropiskt oväder, ska avhandlas.

Innan dessa fysiska vedermödor tar sin början läggs ett antal pliktskyldiga minuter på att vi ska lära känna människan Heyerdahl (Pål Sverre Hagen) lite bätte. Funkar väl sådär, mest framstår han som en obotlig romantiker med ett äventyrligt sinne. Vilket bla får till följd att han mer eller mindre är beredd att åsidosätta sin hustru Liv (Agnes Kittelsen) utan några större krusiduller, allt för att ”leva sin dröm”. Här märks det att historien hellre vill fokusera på det som komma skall, än att fortsätta gräva i känslorna mellan makarna Heyerdahl. Och tänk, just det var en sida av historien som i alla fall jag inte kände till så mycket om. Hur påverkades hustrun av allt detta? Hur fick hon vardagen att fungera? Vad sade hon till parets barn? Visserligen får man en pliktskyldig sammanfattning av hur det gick för alla som var inblandade på ett eller annat sätt, men kanske skulle filmen ha varit lite längre och tagit hand om även dessa frågor….?

solnedgång to-die-for

Eller kanske inte.
Filmens syfte är ju naturligtvis att underhålla och möjliga upplysa, i just den ordningen. Ett äventyr väntade runt hörnet, och för norrmännen var det såklart stora grejer det här…när väl det blev känt i media vad som var på gång. Dramatiseringen känns stabil och rollbesättningen känns helt ok. Icke att förglömma i sammanhanget är ju att en svensk var med och höll vår fana i högt i form av Bengt Danielsson (här jovialiskt porträtterad av Gustaf Skarsgård), som för övrigt kommer från mina trakter Kolmården i Östergötland!

Kon-Tiki är en således en jäkligt snygg film förpackad på ett enkelt men ändå fullmatat sätt. Våra ”hjältar” gör precis vad de ska, trotsar lite hinder på vägen och går i mål som segrare. Det är liksom aldrig någon fråga om något annat. För att vara en BOATS håller det ihop hela vägen och blir både rätt trivsamt underhållande och en fröjd för ögat rent visuellt. Ännu en sällsynt smakfull pralin från den nordiska chokladasken. Sånt är alltid lika trevligt.

 

Annonser

One comment on “Kon-Tiki (2012)

  1. Ping: Kon-Tiki | Jojjenito - om film

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s