Inget är som livet. Lika överraskande.
Vare sig det handlar om att jubla över oväntade glädjeämnen…eller att sörja över omtumlande turer i sorgens märkliga dalgångar.

Och ibland får man också en påminnelse om att det här med film är ganska lättviktigt i sammanhanget. Som när ett liv håller på att ta slut för en person som betytt så mycket i ens liv, vare sig som liten skit eller vuxen filmnörd.
Därför gott folk; ingen podcast från SoF den här veckan. Och inte några filmiska inlägg från yours truly.
Det får stå tillbaka lite just nu.

Att allt återgår till det ”normala” i sinom tid…är jag dock fullständigt övertygad om.
I väntan på detta kan du med fördel dyka in och lyssna på gamla goa avsnitt av vårt filmjidder. Varför inte från den första säsongen….när vi ibland inte lät speciellt torra bakom öronen!

Allt gott.