Jävlars i havet vad kul det är när man ramlar in filmer av mer eller mindre en slump!
Hade inte SoF-poddens gäst Hasse i Sörmland föreslagit den här lilla rackarn…hade nog risken varit stor att den aldrig blivit sedd. Hasse tänkte att den skulle passa bra som föräldra-film. Och så rätt han fick! Men förresten, den passar alla! Även de som inte är föräldrar! Har du inte ett hjärta av sten kommer du att falla för den här rullen! Jag lovar!

Charmören Valentin (Eugenio Derbez) lever glada livet i Acapulco. Ny dam i sängen varje natt, sola på dagarna, dricka drinkar på kvällarna, och förföra kvinnsen på nätterna. Den godeValentin kan icke alls klaga på livet. Trots att han har kanske världens fulaste frippa! Jag tänker spontant på gamle Mickey Dee. Och det inte positivt menat. Förlåt Mickey.
Saker ställs (såklart!) på ända när Valentin plötsligt får ett barn på halsen. En av hans turistande amerikanska erövringar mer eller mindre lämpar över ett flickebarn på honom och dunstar. Vad göra?? Valentin bestämmer sig för att barnet ska återbördas till USA, Los Angeles. Kosta vad det kosta vill. Resan dit blir både tokig och besvärlig….och då har filmen knappt börjat! Vad som sen följer under de kommande två timmarna är ren och skär filmmagi! Derbez har själv både författat och regisserat rullen, och han tar upp alla de där frågorna som trycker på rätt knappar; hur agerar man som förälder? Är det skillnad på att vara mamma eller pappa? Vem har mest rätt till ett barn? (Urrgh..den gamla dräparn till fråga), och vem är kapabel att avgöra vad som är bäst för barnets framtid? Allt detta och lite till avhandlas i den här fantastiska rullen! Derbez är dessutom en smarting, han tar till sköna grepp som tokig humor, svart humor, rörande humor, till och med slapstick på sina ställen. Till detta blandas ett par doser av drama, filosofi och ren och tragedi i! Ja herrejävlar, fulgråten hemma i soffan vet plötsligt inga gränser! Härligt! det är ju så en rulle ska vara. Bland annat. Att avslöja för mycket av handlingen här vore att förstöra upplevelsen. Låt oss säga att det på vissa ställen känns som Kramer vs Kramer på speed. Poff!

Lysande skådespelat förstås av Derbez själv, hans lilla motspelerska i Loreto Peralta som dottern Maggie (eller är det Kristen Bells barn!??!), exet Julie (Jessica Lindsey) som plötsligt återvänder in i Maggies tillvaro och vill återuppta kontakten. Javisst, du känner ju igen alla de där gamla klyschiga ämnena som återigen dras upp på bordet. Men, tusan alltså, när det görs i den här galet fantastiska mixen av humor, sorg, feelgood och relationsdrama…då går det hem alla dar i veckan!
Lätt en av de bästa filmerna jag sett 2018! Och då har den också ett par år under bältet! Topplistan för 2013 måste skrivas om! Basta!
Se. Bara se! Dissar du den här ser du inte film på samma sätt som jag gör.
Magi-betyget!

Vill du höra mer om när jag , Fiffi och vår man Hasse i Sörmland går lös med kärleken till den här rullen?? Lyssna här vetja!