Battledogs (2013)

battledogs_movie_posterEn tvättäkta rulle från det amerikanska produktionsbolaget The Asylum. Direkt från larvigt billiga reabacken på stora elektronikkedjan. Då vet ni vad som väntar.

Det finns ändå gånger då de sortens rullar lyckas med att inte skämma ut sig totalt. Det här är nog en sådan. Trots den skamligt lökiga storyn om en ung fotograf (Ariana Richards…en gång i tiden fixig tonåring i Jurassic Park) som anländer till JFK bärandes på ett varulvsvirus! Japp, jopp, du läste rätt. Strax är hela flygplatsen ett inferno av vrålande bestar i bästa (nåja) CGI-form…mitt på dan också! Nån har inte gjort sig varulvsläxa eller alternativt bara struntat i det.

In med militär, lömska typer förstås som ser ett framtida vapen i de dreglande och asförbannade varisarna. Kan rentav ett serum utvinnas för framtida bruk? Den überskumme generalen Dennis Haysbert (ja, han!) ser sin chans. Tur då att en mer rättrådig militär i form av 80-talsskådisen Craig Sheffer (ja, han!) ser vad som håller på att hända.

Så vad tusan är det här? Inte en renodlad varulsvskräckis, mer en lökig action-varulvs-domedags-soppa. Fast fullt tittbar, märk väl.

battledogs_pic

bytte dinos mot vakthund. en stor en.

Här fås ganska kackiga, men ändå i budgetsammanhanget ok, effekter med ett Manhattan (oh yes ALLA varulvar kutar som dårar till just Central Park..hahaha) som måste isoleras. Il Presidente (Bill Duke..ja, han!) måste bestämma om halvön ska utplånas medelst kärnvapen. Hu! Hinner Scheffers godhjärtade militär i tid för att stoppa både badass-snubbar och vrålande varulvar??

Koppla på den förlåtande känslan och det stora hjärtat vid titt på denna, så finns det små minuter av viss underhållning. Inte bra på långa vägar, men….underhållande på ett avigt sätt. Och Ariana Richards? The zero-patient? Jorå, hon får ju träffa Scheffer den gamle stiffe charmören. Det slår ju till och med att vara smittad av varulvssjukan!

Lite knasunderhållande ändå.
Om du inte tar den på allvar alltså.

Breach (2007)

Tätt om hur det gick till när en av USA´s största spioner i modern tid avslöjades i början på 2000-talet. Den unge dataspecialisten Eric (Ryan Phillippe) inom FBI blir under täckmantel placerad som assistent till den legendariske agenten Robert Hanssen (Chris Cooper) med förevändning att han ska spionera på Hanssens privata sexuella utsvävningar på nätet, vilka kan leda till en skandal inom FBI.  I själva verket är dock Erics uppgift att samla in information om de påstådda ryktena om att Hanssen säljer hemlig information till ryssarna. Det hela utvecklas till en katt och råtta-lek där Eric måste övertyga Hanssen om sin lojalitet till varje pris samtidigt som han i hemlighet rapporterar till sin chef om Hanssens förehavanden. Något som påverkar även Erics privatliv och hans relation till sin fru Juliana.

Stabilt skådespel av både Ryan Phillippe och Chris Cooper  i de ledande rollerna, och framför allt av Cooper som gör ett bestående intryck av den komplicerade Hanssen. Att hela historien dessutom är sann (enligt extramaterialet ända ned till utformningen av de kontorsrum som används i filmen) förhöjer intrycket av filmen. I extramaterialet hittar man också det mest intressanta, en intervju med den ”riktige” Eric och hans fru Juliana som fungerade som konsulter under inspelningen.
Övriga som dyker upp i rollistan och inte gör bort sig är Laura Linney, Gary Cole och Dennis Haysbert som FBI-agenter på jakt efter läckan som gäckat USA i årtionden och orsakade att över 50 personer blev avslöjade av ryssarna som amerikanska agenter.

Breach är en lågmäld men intensiv och stundtals rejält spännande historia som inte blir sämre av att vara sin sanna grundhistoria till största delen (lite dramatik har man säkerligen slängt in på köpet) rejält trogen.

Betyget: 3/5