The Lincoln Lawyer (2011)

Advokater alltså. De är ju ett släkte för sig, i alla fall om man ska tro alla böcker och filmer som skrivs om dessa lagens tolkare i parti och minut.

Speciellt på film gör sig också rättegångsdramer bra, om de utspelas inom det amerikanska rättsväsendet alltså. Där kan visst mått av spänning ofta uppbringas med hjälp av ett tätt och  dialogstarkt manus och dramatiska utspel av de inblandade karaktärerna med sina olika agendor.

Dagens historia bygger på en roman av den rätt kände Michael Connelly, av vilken jag dock bara läst ett fåtal böcker, och då inte om denna skrönas huvudperson Mickey Haller. Haller är urtypen för en brännvinsadvokat, säljer sina tjänster till kreti och pleti så länge det också innebär en god hacka för honom själv. Om klienten är oskyldig eller inte spelar väl inte så stor roll. Haller har rutinen och kan alla knep och trix i branschen, vilket ju egentligen betyder att han är en högst kompetent advokat som valt att satsa sin talang på fel ”marknad”.

I Matthew McConaughey har filmmakarna träffat helt rätt. McConaughey kör på med bred texasdialekt och ett glidarsätt som avslöjar ett stort mått av självförtroende, på gränsen till självgodhet. När han anlitas av rikemanssonen Louis som till synes oskyldig står åtalad för misshandel ser Haller det som en lätt resa mot frikännande och ännu en saftig faktura att lämna ifrån sig. Problemet är bara att Haller upptäcker att Louis ljuger om både det ena och det andra och plötsligt börjar tvivel och….det dåliga samvetet… göra sig påmint i kombination med att långa skuggor från ett gammalt fall kastas tillbaka på Haller.

En högst linjär story lyckas faktiskt med konststycket att bli underhållande och dessutom rejält spännande, speciellt mot slutet. Det går naturligtvis att checka av de obligatoriska kontrollpunkterna som alltid finns i filmer som håller till i den här genren, men å andra sidan gör inte det så mycket. Storyn engagerar trots att jag som tittare nog kan räkna ut både ett och annat och hur det hela kommer att sluta. Frågan är bara hur turerna dit ska se ut och det blir både thrillerartat och täta scener från rättssalen.

McConaughey får äntligen en roll som gör honom rättvisa vad gäller skådistalanger, annars är det lätt att tro att han för alltid fastnat i komedi-facket om man nu ska gå på de senaste årens meritlista. Marisa Tomei backar upp som separerad mamma till hans dotter och får fungera som romantiskt bollplank med visst flirtigt öga till sitt ex.. Alltid underutnyttjade William H. Macy finns också med i bakgrunden som pålitlig utredare, med för liten speltid om du frågar mig. Men så är det ju i historier som dessa, vissa offer måste alltid till. Ryan Phillippe gör vad han ska som rikingen i sammanhanget, gör inga speciella intryck på mig förutom att mer och mer framstå som den otrevliga typ han ska göra enligt manus. På bonuskontot noteras också ett inhopp av gamle Michael Paré. (Jag säger bara Streets of Fire!!)

The Lincoln Lawyer är en klart bra film. Länge sedan man såg en advokatrulle som hade driv och spänning i sig och den är överraskande bättre än jag trodde . Mycket av credden till ett manus som håller hela vägen och till Matthew McConaughey som verkligen känns som Mickey Haller. Okej, ingen film som överraskar nämnvärt, men är stabilt underhållande ända in i kaklet.

”You’re nobody ‘till somebody shoots you.”

Breach (2007)

Tätt om hur det gick till när en av USA´s största spioner i modern tid avslöjades i början på 2000-talet. Den unge dataspecialisten Eric (Ryan Phillippe) inom FBI blir under täckmantel placerad som assistent till den legendariske agenten Robert Hanssen (Chris Cooper) med förevändning att han ska spionera på Hanssens privata sexuella utsvävningar på nätet, vilka kan leda till en skandal inom FBI.  I själva verket är dock Erics uppgift att samla in information om de påstådda ryktena om att Hanssen säljer hemlig information till ryssarna. Det hela utvecklas till en katt och råtta-lek där Eric måste övertyga Hanssen om sin lojalitet till varje pris samtidigt som han i hemlighet rapporterar till sin chef om Hanssens förehavanden. Något som påverkar även Erics privatliv och hans relation till sin fru Juliana.

Stabilt skådespel av både Ryan Phillippe och Chris Cooper  i de ledande rollerna, och framför allt av Cooper som gör ett bestående intryck av den komplicerade Hanssen. Att hela historien dessutom är sann (enligt extramaterialet ända ned till utformningen av de kontorsrum som används i filmen) förhöjer intrycket av filmen. I extramaterialet hittar man också det mest intressanta, en intervju med den ”riktige” Eric och hans fru Juliana som fungerade som konsulter under inspelningen.
Övriga som dyker upp i rollistan och inte gör bort sig är Laura Linney, Gary Cole och Dennis Haysbert som FBI-agenter på jakt efter läckan som gäckat USA i årtionden och orsakade att över 50 personer blev avslöjade av ryssarna som amerikanska agenter.

Breach är en lågmäld men intensiv och stundtals rejält spännande historia som inte blir sämre av att vara sin sanna grundhistoria till största delen (lite dramatik har man säkerligen slängt in på köpet) rejält trogen.

Betyget: 3/5