The Purge: Election Year (2016)

purge3_posterSjälvklart är fortfarande originalrullen den bästa i gänget. Den som lyckas bäst med konststycket att baka in svart samhällskritik i handlingen, och kanske lite lagom subtilt sådär ge en känga till det USA (och framför allt nu lite ironiskt det kommande USA anno 2017) där stolligheter uppstår i parti och minut.

Uppföljaren tog storyn ut på gatorna. Blev en mer renodlad actionthriller, inte utan ett och annat spänningsmoment. Men kanske mer en dussinthriller, om du så vill.

Dagens kapitel håller sig på gatorna, men nu också in i maktens korridorer. Och nu är det lite jävlar anamma från den nya presidentkandidaten och senatorn Charlie Roan (Elizabeth Mitchell), hon har insett det vansinniga i att låta helvetesnatten The Purge få fortlöpa som en laglig del i landets styre. Hennes första mål är att sätta stopp för våldsamheterna (givetvis har hon en personlig anledning också), något som också tycks tilltala de hukande massorna ute i stugorna. Stödet är starkt och det känns bara som en formsak med det väntande valet runt hörnet. Men, but of course, starka och mörka krafter hos makteliten vill inte alls avskaffa denna mördarnatt och vill absolut inte se en reform på denna front. Vad passar sig väl bättre då än att låta senatorn smaka på just kraften av The Purge då den räliga natten står för dörren.

Saker jag gillar med den här rätt märkliga filmserien; att det är en och samma regissör/manusman till alla. James DeMonaco. Även om det egentligen bara är just originalet som känns riktigt sådär genomarbetat samhällskritiskt bra, finns känslan av en kontinuitet och ett sätt att förhålla sig till hela fenomenet med Purge-natten..som DeMonaco har superkoll på. Om han dessutom kommer att hålla det han sagt, att detta verkligen är det sista kapitlet i storyn, är det hatten av för DET. Man ska ju alltid sluta när det går som bäst. Eller hur?
Dessutom: DeMoanco tar tillbaka hårdingen Leo (Frank Grillo) från del 2. Nu har Grillo fått ordning på livet och figurerar här som livvakt åt just…taadaa…senator Roan. Cheesy och inknöat, javisst. Men det funkar.

purge-election-year

som vanligt trevligt fölk ute på gatorna

Som ni redan räknat ut är senatorn och Leo, med sällskap, jagade byten denna våldsnatt. Men som vanligt finns ju bara ett sätt att handskas med skurksen; paybacktime big style. Stabil våldsaction som inte bjuder på något nytt, men det som utspelas räcker fint för underhållning i soffan. En och annan lite halvkackig sidostory bjuckas det på också, men de liksom flyter in rätt smutt ändå. Framför allt lyckas DeMonaco återigen, i vissa scener, få fram den där obehagliga känslan när främmande människor dyker upp och vill ha ihjäl dig. Bara för att de får.

Stabil avslutare (?) i trilogin.

The Purge: Anarchy (2014)

Purge anarchyNytt besök i det framtida USA där man under en enda natt får begå vilka brott man vill utan att bli åtalad.

förra rullen handlade om en familj som stängde in sig… vill återvändande regissören James DeMonaco nu istället ta historien ut till gatorna, till våldet och till dårarna som får härska en natt på året.
Det går sådär kan jag tycka.

”helvete…återvändsgränd!”

Uppföljare till udda och rätt utstickande storys blir ju sällan speciellt bra när man en gång avslöjat själva konceptet. Här blir det en rätt opersonlig betraktelse om ett gäng oskyldiga stackare som av olika anledningar hamnat ute på stan denna helt tokiga kväll. Alla samlas dock runt den mystiske Sergeant (Frank Grillo) som verkar vara den enda som kan skydda dem från våldsamheterna. Men vem är Sergeant egentligen? Vad har han för sig ute en sådan här natt?

Action och filmvåld saknas såklart inte och automatvapnen får gott om tillfälle att smattra. De utsatta hamnar hela tiden i märkliga situationer och på konstiga platser, vilket väl också lite symboliskt ska berätta om samhället i denna framtid.

Helt okej och murrig stämning i vissa scener där dock helheten svajar lite på grund av att det känns som ett rent beställningsjobb från filmbolaget där man inte brytt sig så mycket om kvalitén på storyn. Om den första filmen var ett ganska intressant inlägg i en samhällsdebatt om våldet…är det här mer raka och ytliga puckar.

Dock ok som just simpel filmvåldsunderhållning den korta stund det varar.

Just idag synar bloggkompisen Filmitch också den här rullen, vad han tyckte kollar du här!