[REC] 4: Apocalypse (2014)

Rec4_posterVi kör på med lite mer spanskt av bara farten.
Och se nu blir det jäklar mer fart på karusellerna!

Dagens uppföljare tar vid nästan exakt där REC nr 2 slutade (vi får bortse från den underhållande trean…även om en snygg liten koppling också görs till den här) och tillbaks in i handlingen med tv-reportern Angela (Manuela Velasco). I rullens början instängd i det numera ökända ”nedsmittade” hyreshuset där SWAT-trupperna håller på att gå åt i trappmörkret, men som av en nåd sänd från ovan räddas Angela i sista sekunden och evakueras…bara för att tas till ett stort tankerfartyg någonstans ute på öppet vatten.

Här finns nu både sargade överlevande från katastrofen, som tycks förvandla alla smittade till galna zombiemördare, till mystiska forskartyper i vita rockar som gör allt…och då menar jag ALLT, för att komma på ett botmedel.

Reptilsnabbt tänker man förstås på Resident Evil-serien…men där DEN fullständigt misslyckats från film nr 2 att göra det hela intressant…vet dagens regiman och ”beskyddare” av REC-konceptet, Jaume Balagueró, hur man bygger vidare på en existerande story. Tanken är att skeppet långt från land ska vara en liten fristad från galenskaperna som verkar ödelägga världen…men räck upp handen alla som tror att lugnet ombord håller i sig någon längre tid…

Olikt sin amerikanska föregångare skiter också Balagueró i stilistiska slowmotion-scener där den upphottade kvinnliga hjälten ska utföra så mycket snygga moves som möjligt framför kameran. Angela här slår sig istället bokstavligen, med besvär, fram genom otrevliga skeppskorridorer bland dårar och blodiga missfoster och räds inte skita ned sig på kuppen. Filmen är galet over-the-top…ja naturligtvis, men det blir aldrig larvigt eller fånigt (det är klart, har man svårt för ”zombiekonceptet” tycker man detta är larvigare än larvigast förstås).

Handlingen blir dock aldrig svår eller knöar till sig. Att koncentrera storyn till begränsad yta är såklart smart, skeppet blir filmens svar på det isolerade huset i de förra filmerna.
Angela är badass och drar sig inte för att drämma diverse tillhyggen i de mordiska figurerna som dyker upp i tid och otid. Mitt i all galenskap, action och effekter lyckas också regissören och manusnissen Balagueró trycka in en mystisk subplot som håller i sig ända till finalen nalkas.

Rec_pic1

synnerligen otrevligt skepp att vistas på

Det är full fart från början och sen kör det bara på.
Intensivt filmat och bra skit från de olika skådisarna som alla gör vad de ska. Gott om gore för den som frestas av sådant, men annars är det mest lite rejäl girlpower och jäklar anamma som gäller.
Men se för hundan upp för de äckliga zombieaporna!!! Yaak!

Bra bagatell detta!

Från Andra Sidan (2005)

Amerikanskan Amy (Calista Flockhart) kommer till det regniga England för att jobba som nattsköterska på ett nedläggningshotat sjukhus. På barnavdelningen händer skumma saker, på sjukhuset finns en nedlagd avdelning som ingen vill låtsas om, gamla hemligheter har tystats ned av ledningen och till råga på allt verkar Amy själv bära på ett inte helt fläckfritt förflutet.  Är det bara inbillning i Amys huvud eller finns det någon eller något bland skuggorna som vill personalen och barnen illa på det gamla slitna hospitalet?

Otippat småspännande av spanske regissören Jaume Balagueró (REC-filmerna) som låter klyschorna hagla i parti och minut, faktiskt utan att det blir alltför påfrestande eller tröttsamt. Visst finns de obligatoriska karaktärerna med enligt standarmall 1A, den trevlige vaktisen som inte får vara med alltför länge om man säger så…, den bistra chefen för sjukhuset som vägrar lyssna på Amys teorier, och så slutligen den snygge och godhjärtade läkaren som så gärna vill finnas där för Amy men har svårt att ta hennes spekulationer på allvar. Naturligtvis tills han själv hamnar i hetluften. Å andra sidan drabbas jag den här gången inte av den där känslan av tristess och otålighet som kan inträffa när ett manus har en tendens att få lite för mycket slagsida.

Från Andra Sidan bjuder absolut inte på något som helst nytt i genren, men är i sin enkelhet ganska ok som kvällsunderhållning. Tacksamma miljöer, nedsläckta sjukhuskorridorer är ju lite som straffspark i rysare, det är svårt att kapitalt misslyckas. Skrämselfaktorn är väl inte på topp, men nog sitter man på helspänn i ett par av scenerna. Calista ”Ally McBeal” Flockhart får också bevisa att hon kan spela andra roller än i tramsiga kvinnoserier, och det känns faktiskt som den största överraskningen med denna film.

Betyget: 2/5