Etikettarkiv: Judd Nelson

Okt 29 2014

Nurse (2013)

Nurse_posterMen för i helvete.
Vad har vi här!? En sorts slasher/sort-of-soft-porn-rulle om en kvinnlig seriemördare som går bananas!?

Missförstå mig rätt, jag har inget emot kvinnliga seriemördare som gör livet surt, främst för slemmiga snubbar, men det får också vara lite stil på det hela.
Inte ett hopkok av effekter och skamlöst exponerande av kvinnliga kroppar bara för att man tror att rullen blir häftigare för det. Inget fel på sex, men lite balans skadar aldrig.

Eller…nånstans i rullen börjar jag fundera på om man ska se den som en galen svart skröna, en filmad serietidning? Kan så vara, men i så fall ställer jag mig först i det ledet som har lite svårt att underhållas här. Det är absolut inget fel på ”serietidningsfilmer”, varken i story eller visuellt utförande. Det jag retar mig på här är att regissören, en Douglas Aarniokoski inte tycks våga lita på själva storyn som sådan utan måste trycka in klyschiga erotiska undertoner i allt. Både handling och i det som syns i bild. Vi får således en handling delvis förlagd till ett murrigt sjukhus där sköterskor uppträder i korta ”nurse outfits” och strumpebandshållare. Check.

I fokus den mystiska sjuksköterskan Abby (Paz de la Huerta) som på nätterna extraknäcker som mörderska då hon hånglar upp otrogna män och tar dem av daga till höger och vänster. Att Abby tycks komma från en svår barndom är inte så svårt att räkna ut. På sjukan där hon jobbar får hon snart kontakt med den nya sköterskan Danni (Katrina Bowden) och tror sig ha funnit en speciellt vänskap med henne. Ett nära band som knutits. Kanske lite för nära för att Danni ska tycka det är ok dårå. Att reta upp Abby kan dock få sina konsekvenser. I grunden inte en helt idiotisk historia, men den slarvas bort i en kaskad av stolpiga repliker, knasig ologik, sidospår…och att man tycks välja att lägga fokuset på HUR nakna de kvinnliga skådisarna ska kunna bli i olika scener .

Nurse 3D

aldrig reta upp en sjuksyster!

Största kängan idag går till huvudrollsinnehaverskan Paz de la Huerta, maken till USEL skådis har jag faktiskt inte skådat på bra många år. Hon är helt OTROLIGT dålig! Noll inlevelse i sättet att agera. Nästan, men bara nästan, så det blir lite roligt att se på henne bara därför. Hon kanske är en Hubbot slår det mig? Varför tog man in henne? Å andra sidan tycks Huerta inte ha några som helst problem med att kasta kläderna mest hela tiden och kuta runt näck..så det är väl anledningen kanske.

Bara yta. Ingen känsla. Splashiga effekter (speciellt mot slutet) och ett manus som glömde bort att det kanske fanns en ganska ok story om man inte hade varit så förbannat såld på att spela på sexet hela tiden. Visst ja, Judd Nelson var visst med också. Var han näck? Ja nästan, fast inte på ”det” sättet. Hade ni väntat er annat?

Okt 6 2010

The Boondock Saints II: All Saints Day (2009)

10 år efter förra kaoset återvänder de skjutvilliga och kufiska bröderna McManus från en självvald exil på Irland till Boston när en präst mördas och de två ökända viliganterna felaktigt anklagas för mordet. Förbannade och fast beslutna om upprättelse tar de sig an nya skumraskheter och allehanda maffiatyper som står i vägen för dem, och som säkerligen de flesta vet nu också betyder det skjutfester av det grövre slaget ackompanjerad av stenhård musik och rockvideoklippstilen alternerat med sugig slowmotion.
Måhända har det gått 10 år, men det är i princip samma film jag ser igen. Och det är inte ett bra betyg.

Historien, nödtorftigt ihopvärkt för att finnas som en ursäkt för eldstrider av varierande slag, blir ganska snabbt oengagerande och lusig. Det blir ett rörigt sammelsurium med hackig handling och fart. Bröderna själva känns märkligt återhållsamma, trots att Sean Patrick Flanery och Norman Reedus gör sitt bästa för att försöka upprepa slagkraftigheten från första filmen. Det känns saggigt, och regissör/manusskrivare Troy Duffy vill uppenbarligen mest leka med actionscenerna och skjutandet.

Förutom bröderna återvänder Billy Connolly som pappa McManus, och är den som känns mest gedigen i sin roll. In i handlingen också med komiska sidekicken Romeo (Clifton Collins Jr) som väl har ett par roliga stunder, men annars får finna sig i att bli ett grovt tillyxat komplement till bröderna, liksom snygga Julie Benz som het FBI-agent med tveksamma metoder. Som fortsättningsfilm högst ansträngt ihopsnickrad, upprepande i både stil och story. Backstoryn som figurerar till och från hjälper inte till att öka på intresset, och inte ens gamle bratpackarn Judd Nelson som Tony Montana-wannabe maffiaboss och brödernas måltavla kan hjälpa upp den här filmen till några större höjder.

The Boondock Saints II är ihålig värre. Man blir inte ens speciellt förbannad på att det inte finns några nya grepp eller idéer, och det kan väl aldrig vara bra? Mest retar jag mig på att storyn känns irriterande ansträngd och filmens flöde hackigt ihopsatt. Det känns helt enkelt avslaget, trots all visuell akrobatik så fort en pickadoll dras fram. Som om det skulle hjälpa.