The Librarian III: The Curse of the Judas Chalice (2008)

Jamen det är väl klart att jag släpper fram bibliofilen Flynn en sista gång!

Har han nu kämpat sig igenom två nördiga och putslustiga tv-äventyr, kan han väl få avsluta med ett sista också.

Den här gången på hemmaplan i New Orleans med omgivningar som träsk och murriga mansions. Den något utarbetade Flynn (kan man ju förstå) skickas på semester för att ”ladda batterierna”, faller för en mystisk kvinna i den förföriska cajun-natten och vips var det dags för ett äventyr igen där det gamla (snart uttjatade) bekanta filmsläktet vampyrer får vara med och leka. Som vanligt är det en artefakt som alla vill ha av olika skäl, mest en skum ryss för att det skulle ge honom kontroll över återuppväckta vampyrer som skulle kunna hjälpa honom att säkra Rysslands ställning i världen som en ny ledande supermakt (ja, det är precis så galet fånigt som det låter!)

Därför jagar alla nu alltså omkring i träsk, mansions, skumma gränder och andra obskyra byggnader för att lägga vantarna på den s.k. Judas Kalken, vilken således är filmens snaskiga förstapris.

Om man tidigare har haft visst överseende med vår vän Flynn, och kanske till och med roats en aning, känns det nu lite ansträngt helt plötsligt. Det finns alltid en fin gräns mellan charmigt skräp och irriterande skräp och frågan är om inte Noah Wyle´s tredje insats i tv-filmsserien ligger och plaskar just där då och då.

Som den värsta Indy!

Produktionen känns oerhört mycket billigare och väldigt liten del av den redan förmodligen knappa budgeten har satts av till lekandet med effekter. Det är tidvis rätt mycket billigt tv-sunk och genvägar över det hela om man säger så.

Allt gott dock åt Wyle som i de här filmerna visat att han har en framtid för sig i komedifacket, och visst känns det någonstans att det ändå är han som räddar den här lilla filmsviten från att totalhaverera efter en riktig trevlig start. Dagens birollsgäng runt honom bjuder inte på några större namn överhuvudtaget. De enda två som fått följa honom genom filmerna är Bob Newhart och Jane Curtin som Flynns chefer på hemmaplan, men deras roller är alltför små för att lämna några bestående intryck.

The Librarian III är den sämsta av de tre och känslan av hastverk är påtaglig. Lite synd är det allt med tanke på den starka och underhållande starten på bibliotekariens äventyr. Här är det rätt långt mellan de trivsamma kornen som möjligen kan anas med lite välvilja och gott humör, och jag vill nog inte dissa den helt. Därtill är Wyle alltför jovialisk och nördigt trivsam. Idag är betyget därför snällt. Löjligt snällt. Ser ni hur ena stjärnan ligger och darrar lite vid kanten?

The Librarian II: Return to King Solomon’s Mines (2006)

Och ni trodde kanske filmbibliotekarien Flynn Carson var klar med skattletandet i och med sitt första äventyr?

Tji fick väl ni, här är han tillbaka igen i samma stil. Dock aningens självsäkrare och lite mer beredd på det som tycks drabba honom till höger och vänster. Nytt äventyr ligger på lut, som dessutom har rätt mycket att göra med hans eget förflutna.

Första filmen blev möjligen en oväntad succé  även hos filmmakarna och kanske icke-tron på att det skulle bli underhållande gjorde att man släppte allt vad seriositeter hette och vågade sväva ut i överdriven pastisch. Tills nu då, för här ska det plötsligt bli lite allvarsamt och känslomässigt med Flynn som minns sin mystiske far och dennes förehavanden, och det är ju ingen vild gissning att detta kommer att påverka dagens äventyr där jakten på värdefullheter tar honom till Afrika och något som sägs vara Kung Solomons gömda skattgruva.

Bibliotekarien dejtar tjejer på sitt eget vis

Tyvärr är det också ovanstående allvarsamheter som direkt drar ned betyget och får filmen att hacka en aning om man jämför med den första. Visst, det är samma onleliners, samma nördiga action, samma lite trivsamma B-effekter och samma behagliga komediprestation av Noah Wyle.

Historier som dessa tål dock inte någon större åverkan på allvarsgraden, och följden av för mycket av den varan blir ett lägre tempo och mer oengagerande innehåll. In på banan också med ny kvinnlig sidekick, Gabrielle Anwar som gnabbande arkeolog, och hon gör väl vad hon ska och just inget mer. Skurks finns det gott om också, både i kulisserna och närmare än man kan tro.

The Librarian II är svagare än sin föregångare, ramlar ned lite i seghetsträsket vad gäller historieberättandet och den skamlösa lekfullheten känns inte lika påtaglig. Men har man nu sett del ett ska naturligtvis actionbibliotekarien Flynn få chansen att jönsa runt i spenaten också i detta äventyr.

The Librarian (2004)

Mer tv-film åt folket. Som tidigare framhärdats; det finns också en och annan tv-rulle som faktiskt kan vara lite underhållande på ett eller annat sätt. Och som på beställning kommer här det ”andra sättet”.

Nördige vuxenstudenten Flynn (Noah Wyle…just han från gamla Cityakuten), socialt inkompetent och helt förläst på kunskap, söker bibliotekariejobb på The Metropolitan Public Library och får det märkligt nog.

Än märkligare är det faktum att jobbet som bibliotekarie inte på långa vägar betyder att hasa runt bland hyllmeter av böcker och sprida sin svamliga kunskap, utan istället att flänga jorden runt för att inhämta alla möjliga historiska artefakter som biblioteket uppenbarligen tycker hör hemma just där!

Således kan man skåda Excalibur, Pandoras box, den inte helt obekanta Förbundsarken (vad säger Spielberg om detta?) och en hoper andra klenoder i bibliotekets inre. Att vara bibliotekarie (nu har jag skrivit det ordet minst tre gånger på kort tid..) i den här filmen är alltså att vara en sorts väktare och ofrivilligt dras in värsta Indy-äventyret. En del av ett historiskt spjut (typ det som stack Jesus i sidan..jorå..!) stjäls av okända skurks. Hittas hela spjutet besitter det (naturligtvis) krafter av sällan skådat slag. Jorden går med andra ord inte säker, ett skäl så gott som något för vår antihjälte att ge sig ut och göra skäl för nya lönen.

"Vänta nu...var inte det här en annan film...?!"

Väl medveten om sitt tv-format och nästan hopplösa intrig anpassar sig historien till vad den har att leka med. Istället för att ta det på allvar blir det hela en sorts nördig blinkning åt allt vad historier som just Indy-äventyr och andra liknande skapelser står för och resultatet blir märkligt nog underhållande. Enkel humor samsas med halvtaffliga, men ändå acceptabla effekter, och hemligheten verkar ligga just på att lägga hela historien på den inte-så-seriösa nivån när Flynn blir värsta globetrottern i jakten på hemligheterna. Här behövs ingen större tankeverksamhet för att följa med i händelserna, bara lite överseende.

Filmens stora behållning är annars just Noah Wyle som plötsligt verkar besitta oanade komiska talanger, och som bortkommen actionhjälte är han nära nog perfekt och gör Flynn till en riktigt skön lirare. Att sedan också Kyle MacLachlan får hoppa in i en trivsam skurkroll är väl inte kattskit det heller. Kvinnlig fägring finns också i form av Sonya Walger som asskickande medhjälpare och Kelly Hu i miniroll som skurk-torped.

”Kunde Indy kan väl jag”, kanske Wyle tänker och visst blir det fånigt underhållande på vägen med överdriven humor och lite löjlig action utan varken blod eller pina. Perfekt ihop med fredagsmyset och tacosen framför tv:n med andra ord!

The Librarian består av cheesy tv-effekter, en sorts blinkning åt den mytologiska äventyrsgenren, nördig humor och framför allt ett gott humör. Här får man vara bra tjurig för att värja sig fullt ut.