Efter att ha läst bloggkollegan filmitch´s synpunkter på ovanstående titel blev nyfikenheten tillräckligt stor för att själv ta en titt på den här rullen. Lite passande också kanske eftersom jag nyss tagit del av regissörens, Christopher Smith, senaste alster; Black Death.

Ett seglande sällskap, där unga Jess sticker ut med sin nedstämdhet och deppighet, hamnar i trubbel när en plötslig orkan dyker upp och börjar leka hela havet stormar. Segelbåt blir snabbt vrakbåt och läget verkar hopplöst när oceanångaren (snyggt gammalt ord det där) Aeolus dyker upp från ingenstans och liksom bara stannar till som den naturligaste sak i världen. Våra skeppsbrutna jublar, skuttar ombord och allt vore väl frid och fröjd om det inte vore för att skeppet verkar helt övergivet.
Behöver man påpeka att de nog aldrig borde ha gått ombord…?

Vad som verkar rätt simpelt och enkelspårigt storymässigt maxar strax upp till en otroligt mystisk och obehaglig upplevelse där allt verkar centrera runt den minst sagt labila Jess. Händelser som känns helt oförklarliga får sina murriga förklaringar ju längre den olustiga historien rullar på och slutintrycket lagom till eftertexterna blir att Smith, som knåpat ihop sitt eget manus, visserligen slagit knut på det mesta, men lyckas också på något lustigt sätt komma undan med det genom att sy ihop historien med bla hjälp av lite gammal hederlig antik mytologi utportionerad och vässad till modernt snitt.

Mer mystisk än våldsam men med detaljrika effekter och sin beskärda del av gore gör den till en märkligt intressant historia där man liksom bara känner ett enormt behov att att veta vad som egentligen pågår. På skådisfronten rätt normalt utan överraskningar där dock Melissa George som Jess får axla den tunga biten och gör det med stabil oro i ögonen.

Triangle är i grunden en enkel film som förkläs i lite snygga filmkläder och förses med ett listigt manus. Ju längre man sitter kvar, ju mer börjar man fatta. Och den lite irriterande känslan som gnager i en efter är att man ju borde fattat från första början. Intressant, två bra nu från Smith. Han blir förlåten för Creep.

”Oh you’re just having a bad dream, that’s all baby. That’s all it was. Bad dreams make you think you’re seeing things that you haven’t.”