Spontantänk på dagens tematitel och dina tankar kommer att gå till kanske inte helt positiva ställen, eller hur?
Ack, är vi så präglade i Svedala av Bergmans gamla arv till den Svenssonska gråa berättarkonsten om känslor och trauman?

För visst finns det andra sätt att närma sig dagens tema!
Själv väljer jag ännu en av de otaliga återblickar i filmvärlden som jag är så barnsligt förtjust i att göra, och försöker därmed lite snyggt ”skohorna in” en take på rubriken ovan.

Således, välkommen ombord på nostalgitåget, som denna gång tar oss tillbaka till början på 60-talet minsann…och en litet nedslag hos två individer som skulle komma att bli lika berömda för sina filmer…som ökända för sitt privatliv och sitt äktenskap (vilken faktiskt inkluderade två tillfällen!)

Richard Burton och Elizabeth Taylor.
Idag får de symbolisera Flmr´s approach på scener ur ett äktenskap. Burton och Taylor, bland dåtidens jetset-elit var ju inte bara partyprissar och äkta makar, de valde också under en tid att ofta jobba med varandra i diverse filmer…av varierande klass är nog bäst att tillägga. En slagning i arkiven ger att paret samarbetade vid totalt 11 tillfällen på filmduken, men det är kanske ändå med ett par av 60-talets mer kända produktioner de firade sina största triumfer. Så varför inte hänga med på en liten minitour genom dessa!?

Den ”magiska” sagan om Burton och Taylor började 1963 med spektaklet Cleopatra, dåtidens dyraste rulle ever, som dessutom hotade att försätta filmbolaget i konkurs då den misslyckades totalt i biljettkassorna. Men Taylor var förstås magisk i sin karaktäristiska sminkning och guldklänning….Burton som den åtråvärde Markus Antonius. Det sägs att Burton och Taylor träffats vid ett tidigare tillfälle, och att Taylor då tyckte den glade drinkaren från Wales var urbota tråkig och färglös, men nu dök Burton upp första inspelningsdagen med jordens bakfylla och fick Taylor att ta hand om honom under dagen. Man får förmoda att det sade ”klick” där och då. Vilket också ledde till parets första äktenskap som skulle vara mellan 1964 och 1974.

Ett år efter bröllopet möttes de framför kameran igen, i regissören Vincent Minelli´s Het Strand 1965. En rulle som Burton gjorde allt för att slippa medverka i (oklart varför), men han stod under kontrakt som inte gick att trolla bort. En dussinfilm i sammanhanget, men man får förmoda att paret ändå njöt av varandras sällskap. Rullen tog faktiskt hem en Oscar, men det var för Bästa Originalsång.

1966 var det dags för paret Burton/Taylor att kamma hem storvinsten! Som äkta par i filmatiseringen av pjäsen Vem är rädd för Virginia Wolf. Det mörka dramat firade stora triumfer och tog hem 5 Oscars, bl.a. Taylor för bästa kvinnliga huvudroll. Burton var också nominerad men blev lottlös. Trots den tunga storyn och de långt ifrån glada inslagen i filmen, anses detta vara en av parets bästa och mest underhållande rullar de gjort tillsammans.

Varför inte fortsätta smida på parets förmodade magi tillsammans, tänkte regissören Franco Zeffirelli 1967 när han ville ha dem i huvudrollerna för Shakespeare´s mustiga Så tuktas en argbigga. Filmbolaget drog snabbt öronen åt sig då ju Cleopatra varit en megabesvikelse ekonomiskt, och man inte trodde sådär jättemycket på firma Burton/Taylor när det handlade om historiska spektakel. Zeffirelli stod dock på sig, och tur var väl det! Stor succé igen för paret (även om det sägs att Taylor var hysteriskt nervös mest hela tiden av att vistas runt skådisar som alla förut hade erfarenhet av att spela Shakespeare..Burton inkluderad). Oscarsnomineringarna ramlade in, dock ingen högvinst den här gången. Zeffirelli lär på ålderns höst ha sagt att arbetet med den här filmen var det roligaste han gjort under hela sin karriär.

Början av det nya årtiondet -70 betydde dessvärre att parets status dalade rejält. Makarnas dyra leverne och utgifter hotade också ekonomin och både Taylor och Burton fick ta roller i mindre framgångsrika rullar. Dessutom ville Taylor sluta med film och satsa på familj och barn. Lägg till detta Burtons galna drickande, han var nu mer eller mindre klassad som alkoholist. Skilsmässa -74…bara för att följas av ett återgifte -75!
1976 var dock äktenskapets saga för alltid all, och de gick skilda vägar för gott.

Parets sista arbete tillsammans blev en tv-film med det något ironiska namnet Divorce His – Divorce Hers från 1973.

Summa summarum kan man då konstatera att 60-talet var ett kanonårtionde för äkta paret Burton och Taylor. Naturligtvis gjorde de roller var för sig i andra filmer också, men det är kanske ändå under dessa gemensamma flagg de kommer att bli mest ihågkomna. Lägg till detta deras stormiga kärlekssaga (bl.a. fördömdes deras förhållande i början av 60-talet av Vatikanen (!) då de var gifta på varsitt håll men inte försökte dölja sin affär).

Det gick ju som det ofta brukar gå med kända par i berömmelsen ljus, ganska mycket rakt ned. Kanske rentav de två vid något eller några tillfällen låg och dryftade sina känslor och farhågor likt Liv Ullman och Erland Josephson gjorde i just tv-serien med dagens temanamn..?

Se där, ett par scener ur ett svunnet äktenskap!

 

---

 

Missa nu för allt i världen inte kolla vad övriga bloggess har att skriva om ämnet just idag!

• Fiffis Filmtajm
• Filmitch
• Fripps Filmrevyer
• Har du inte sett den?
• Jojjenito – om film
• Rörliga bilder och tryckta ord