Sista natten med gänget (1973)

George Lucas genombrottsfilm som regissör (inte den första för det var ju den udda THX 1138) och samtidigt en skön blinkning åt en svunnen tid.

Det här var en av de första filmer jag såg på bio när det begav sig. Kommer ihåg att jag blev vansinnigt förtjust i bilarna, i stilen, ja till och med i musiken trots att den kanske mer hör till generationen före mig. Lucas berättar så där lagom trivsamt och enkelt historien om vännerna Curt och Steve som enligt planerna nu ska fortsätta sina studier efter examen från high school.

Det är sommaren 1962 och det är sista natten med polarna i den lilla staden. Där finns också John, den tuffe men godhjärtade cruisern som gillar sin hotrod-bil mest av allt, Terry den nördige som varken har bil eller tjej, Laurie som är tillsammans med Steve och har ångest för dennes avfärd till universitet. Innan natten är över kommer var och en av de olika karaktärerna råka ut för olika händelser som kommer att påverka deras fortsatta liv.

Lucas målar på med en otroligt färgrik pensel för att hylla den tidsålder han själv varit ung i. Musiken är hela tiden ett centralt inslag i historien, och i stort sett varenda bildruta ackompanjeras av någon av de stora hitsen som gällde för just den epoken. Den legendariske Wolfman Jack finns också med i ljudspåret (och i en mindre roll) med sin karaktäristiska röst och personlighet. Dramaturgin är enkel och scenografin av bästa märke vad gäller detaljerna, bilarna, företeelserna.

Rent skådespelarmässigt är filmen en guldgruva i och med att flera stora skådisnamn här fick sina genombrott. Richard Dreyfuss gör den funderande Curt som inte kan bestämma sig för om det är en bra idé att lämna staden för vidare studier. En viss Ron Howard är Steve som har samma problem, men från början är fast besluten att resa trots attdet innebär att han måste lämna sin Laurie. Charles Martin Smith gör en oförglömlig roll som den nördige Terry, losern i gänget som inte ens lyckas köpa ut sprit från den lokala spritbutiken. Paul LeMat är tuffe John som lever för sin bil och att cruisa längs the strip när mökret faller. Och så sist men inte minst Harrison Ford i sin första större roll, det här skulle ju visa sig vara början på ett ytterst fruktsamt arbete mellan Lucas och Ford. Övriga som flimrar förbi är bla Candy Clark, Bo Hopkins, Cindy Williams och Joe Spano (som senare skulle bli stor stjärna i Hill Street Blues).

Sista natten med gänget är en skön mix av musik, bilar och en sorts oskyldighet som verkade genomsyra brytningen mellan 50- och 60-talet i USA. De stora oroligheterna var ännu så länge ganska långt borta och det enda man behövde bry sig om var hur nattens äventyr vid det lokala hamburgerhaket skulle avlöpa. Allt detta i harmoni med lättare humor och de sedvanliga momenten i film där tid för eftertanke får sitt utrymme gör detta till en rätt behaglig filmstund som utan problem slinker ned en kväll.

Annonser

8 comments on “Sista natten med gänget (1973)

  1. Välformulerat! Håller med om det du säger i recensionen. Jag gillar hur berättelsen utspelar sig under en natt för att avslutas på morgonen. Skön stämning.

    Gilla

  2. Kan bara hålla med om den myspysiga stämningen, men det är alltid lika intressant hur glad man är i att försöka återupprätta (om än för blott två timmar) den här oskyldigheten som du nämner.

    Gilla

  3. BRC & Sofia: Det är faktiskt det som sätter sig direkt och sedan dröjer sig kvar i sinnet…att det är så väldans mysigt nästan hela tiden…som om Lucas verkligen bemödat sig med att bara plocka det gottaste ur den här epoken som skildras…

    Gilla

  4. En film jag såg som relativt ung och jag gillade den direkt. Kom ihåg att jag fastnade framförallt för de de häftiga bilarna (främst den gula hotroaden) och den mysiga stämningen som ni är inne på. Soundtracket rankar jag som en av de främre när det kommer till att bokstavligt talat sätta ton på en film och en stor del av min förkärlek för 50- och 60-tals musik härstammar från den här filmen. Bra recension!

    Gilla

  5. Den här har jag varit sugen på länge. Gillar kombinationen enkel film och bra soundtrack. Ibland behövs det inte mer. Tack för påminnelsen!

    Gilla

  6. @Martin: Tack! Vad gäller musiken skulle man kunna göra en Spotifylista här och bara digga på!

    @Pladd: Nix, ibland är det så enkelt. Bara att njuta här!

    🙂

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s