Clooney igen dårå. Nu dyker charmknutten upp som den belevade hitmannen Jack (eller är det möjligen Edward…?) och när vi först träffar honom gömmer han sig i det svenska (!) vinterlandskapet där han dock ganska snart blir hittad av några mer eller mindre fientligt inställda typer och tvingas fly. Resan går till Italien och någon bortglömd bergsby där beskedet från den mystiske uppdragsgivaren är att ligga lågt i väntan på nya nya order.
Ploten till den här filmen ter sig ju onekligen rätt enkel och händelsefattig, och det är inte utan att man börjar dra lite gäspningar till höger och vänster alltmedan Clooney fikar, går promenader, kollar bergen, filosoferar med en präst och hänger hos den prostituerade Clara (Violante Placido). Filmen genomsyras hela tiden av en sorts mystik och dunkel som inte går att tränga igenom. Hur mycket jag än vill veta mer om Jack så håller Clooney honom kort och stram, med någon sorts agenda det inte riktigt går att bli klok på.
Så, precis när jag gör mig beredd att ta fram hushållsmotorsågen och göra processen kort, händer något med filmen. Rent manusmässigt får Jack en beställning på att bygga ett vapen. Men i övrigt vaknar filmen plötsligt till liv, får en sorts nerv och lite liv. Clooneys alltigenom till synes stabile figur blir plötsligt osäker på vad som väntar honom vid uppdragets slut. Dessutom känner han något som möjligen skulle kunna tolkas som…känslor… för den livsglada Clara. Och passar det en ensamvarg som Jack? Men vem är hon egentligen? Och vem är den mystiska Mathilde (Thekla Reuten) som har beställt vapnet?
Från att lulla på i såsig promenadtakt och mest skapa förvirring och otålighet låter verkets regissör, fotografen-som-blev-filmgubbe, Anton Corbijn filmen snäppa till sig en aning och dra in lite olycksbådande stämning i miljön. Tillräckligt mycket för att det plötsligt ska bli aningens intressant att se hur det hela ska sluta. Inget att klaga på vad gäller det visuella arbetet med att skildra Italien och de otaliga bergsbyarna, manuset är mer mystiskt än förklarande och fortfarande finns ett antal frågor kvar man som tittare kan ställa sig.
The American lider inte av actionsting på något sätt. Snarare tvärtom, historien är irriterande gåtfull, oklar och mot slutet riktigt olycksbådande, trots detta finns det ändå något i filmen som håller mig kvar och i viss mån alert genom alla de 105 minutrarna. Är det thriller? Drama? Fan vet, men George Clooney är som alltid stabil i sin roll, och kanske är det helt enkelt så att utan honom hade filmen verkligen fallit platt till den hårda italienska marken…?
Flmr - Om film och serier. Mest. 
Jag tror att du sammanfattade filmen rätt bra med sina sista rader. Jag tror nämligen inte att filmen hade varit NÅGONTING utan Clooney. I vilket fall hade det varit svårt att hitta någon som på samma sätt som Clooney kan fylla en tom plasthandske med köttigt innehåll.
Han är fantastiskt begåvad och jag undrar om det finns någon (nu levande) skådespelare som kan mäta sig med honom i den formen han är i just nu?
GillaGilla
Stora ord från Fiffi. Jag har inte sett just den här filmen än, men jag har ju sett en del annat med mr C. Förutom att han är begåvad så är han ju även väldigt duktig på att välja roller. Han försätter sig inte i situationer han inte klarar av, vilket så klart är klokt, men också lite tråkigt. Han spelar ju på sin charm och snygghet i varenda film.
En annan formtoppad kille, med mer vågade val är ju Leo DiCaprio. Sen 2002 (exklusive Gangs of New York) så har samtliga hans filmer fått betyg fyra eller högre av mig. De två senaste är dessutom femmor. Det kallar jag bra form.
Till sist, hur bär ni er för att få snön? Den finns hos Filmitch också.
GillaGilla
@Pladd: Ja, jag trodde att det var en WordPress-grej, men jag har minsann ingen snö 😦
GillaGilla
Det verkar vara en ganska trist film, trots Mr C tror jag att jag passar.
Ang. snön så vet jag faktiskt inte den var bara där – Filmr kanske vet?
GillaGilla
Japp, Flmr vet!
Det är en wordpressgrej och i panelen går man till ”utseende”, väljer ”tillägg”och där under kryssar man i ”visa snö på min blogg” = Let it snow!…
🙂
GillaGilla
Där ser man! Snöfallet är installerat även hos mig, även om det inte gör sig lika bra som här med din fina julheader. 🙂
GillaGilla
Håller med Pladd om DiCaprio. Han är på rent furiös uppgång men på ett sätt som jag knappt tänker på. Han bara finns och han är liksom bara med i alla storfilmer men gör inget större väsen av sig.
The american är ingen höjdare som film, inte alls, men det är ändå härligt att en skådespelare ensam kan ge ett värde till en film på detta sätt. Byt ut Clooney mot Leo i den här rollen och det hade INTE funkat nånstans.
GillaGilla
Rörande Clooneys påverkan på filmer så har du helt rätt. Leos filmer hade ju i ärlighetens namn varit alldeles utmärkta även med någon annan i hans roller, dock inte lika bra kanske. Men just Clooneys roll gör ingen bättre än han själv. 🙂
GillaGilla
Jag höll nog länge Clooney som en sådan där skådis man hyrde in när det skulle se bra ut på duken. Tror han tog rätt mycket revansch när det visade sig att han verkligen kunde skådespela också. Att ta steget från doktor Ross i ”ER” krävde ju sitt patenterade leende…
Nu är han ju riktigt trygg att ha med i laguppställningen!
Liksom DiCaprio börjar bli. Han överraskar mig gång på gång med kanoninsatser! 🙂
GillaGilla