Och det är så svårt att hålla sig borta från det man på förhand vet kommer att balla ur fullständigt. Det är som en mystisk självplågarkraft drar en mot det riktigt skräpiga och eländiga. Jag vet ju som vanligt att det inte kommer att bli en positiv överraskning, och ändå vill man liksom bara kika på taffligheterna bakom en skämskudde.

Och än en gång kan man konstatera att det också finns grader i skitfilmsträsket, de som görs med miljoner i ryggen (Sucker Punch), de som görs med lite gott humör och en sorts självdistans (Iron Sky) och så de som görs med vääääldigt gott humör och fantasi och försöker visa just det kanske lite för mycket.

Här vankas det strandfest i hålan White Sands, det är naturligtvis viktigt för stadens turistinkomster, det är en oroad polischef då något attackerar folk på stranden, det är en en gammal veteran som skorrar om att det är en best som bara han kan besegra, det är en marinbiolog som vet allt…och det är…vänta…har vi inte hört allt det här förut…!?

Det handlar alltså sandhajar. Inte vanliga sandhajar utan …Sandhajar! Hajar som lever i och rör sig i…sanden! Håll i hatten, men det är faktiskt storyn i ett nötskal. En sorts galen blandning av Hajen, Tremors och valfri collegefilm från 80-talet, komplett med blaskig synthmusik.

en bystig blondin, en polisnörd och lite hajinälvor…it´s a wrap!

Det är faktiskt en helt galen ripoff på Hajentemat, komplett med alla nyckelscenerna…fast i ny och vansinnigt mycket kackigare version.

Det känns lite som om gänget bakom filmen vill satsa så stenhårt på att vara just spoofiga och roliga, så det blir lite för mycket av den varan. Som om tex SNL fått för sig att göra en extremt utdragen sketch på Hajen-temat.

Sand Sharks är naturligtvis usel som film, skådespelande finns inte och effekterna håller varierande grad från ”skämskasst” till…. ”amatörkasst”. Ett faktum kan dock ingen ta ifrån filmen; den är gjord med extremt mycket fantasi och gott humör. Och vad fan…det är kanske det allt handlar om egentligen…?
Men godkänt…näeee..